Gekauft

För jo, jag köpte den ju.
Båten i Blackeberg. Grisen i säcken.
Den oskjutna björnen, a.k.a. Olga.

Det går ju inte att hänga i Stockholm en hel sommar utan båt.
Det fattar ju alla.

Vissa dagar känns det som jag köpt en glädjekälla utan botten, till ett toppenpris. Andra dagar mest som jag lagt en helsickes massa deg på en huvudvärk utan slut. Det svänger lite, kan man säga.

Jag vet ingenting om motorns skick, om skrovets täthet, om eventuell dold röta på fördäck, om elektroniken eller instrumenten funkar eller om kapellet är tätt.

Visst, den förra ägaren garanterade allt det där, allt skulle vara ok. Men så hade han heller inte sett de två övertydliga rötskadorna på vardera sidan. ”Ojojoj”, sa han, när jag tittade lite närmare, och fällkniven sjönk rakt igenom däcket. ”Ajajaj”.

Han hade också satt tre stora tejpbitar över en spricka på akterdäck, och kommenterade det under visningen med ett ”där behövs bara lite ny färg”. Där har snickarn nu sågat upp ett 50x10 cm stort hål, förstärkt 3 spant och förbereder att sedan byta ut en halv kvadratmeter masonit.
”Bara lite ny färg”.

Ordet "vrakpris" får ju sin rätta innebörd.

Men jag är ju långtifrån att klandra säljarn. Båten var tydligt eftersatt, men också billig. Och han erkände själv att han inte alls var rätt man att egentligen bedöma skicket. Det är ju min uppgift Och han föreslog en ”50% av betalningen nu, 50% efter sjösättning”-deal som ändå tyder på en rätt god portion hederlighet.

Dessutom, att vänta sig att en 40 år gammal, billig träbåt skulle vara felfri, är väl som att bli förbannad på att den tallrik Dafgårds Aprikoskyckling du just tog ur mikron inte ser ut som på paketet.

Men ändå. Det blir ju lite jobb. Det kan man ju säga.

Ska sätta ihop en lista på saker att åtgärda, lik den förra året.
Ska bli spännande om jag kan göra det utan att börja gråta.

Närå.