Förberedda till den grad att när jag lämnade Blackebergs båtvarv för några timmar sedan faktiskt inte kunde svara direkt på frågan: "Vad har jag kvar att göra imorron egentligen?"
Det är en helt ny situation.
I fjol sjösatte jag ju också i början av maj, och sista veckan i april sov jag inte många timmar per natt. Och riktigt klar för sjösättning var jag väl nångång i augusti.
Men Greve Moltkes prediktion fick förstås full pott;
inget gick som planerat, snarare tvärtom, och fram tills idag har det faktiskt varit rätt marigt med tid.
Arbetet lades om en 7-8 gånger utifrån nya insikter och olika kris-scenarier;
bland annat behövdes 5 lager färg. Inte 2. Och 5 lager färg, kan jag berätta, torkar inte på en eftermiddag.
Men slutresultatet: ett däck vitare än... tja, Patrik Sjöbergs näsa..
Och i det yttersta skiktet av Internationals ypperliga Toplac, som en gest till Esbjörnsson (som ramlade och bröt handleden ifjol vid en olycklig ilandstigningsmalör...), blandades i en försvarlig portion av halkskyddsmedlet Halkanix. Har inte råd att riskera några stämningar i år.
Här är några ögonblicksbilder från arbetet:
Tjära & bivax, bra grejer. Har förhindrat båtar att sjunka sedan 1066.
20 gram plast-pulver mot halka, förpackat i papperspåse.
Pris: 86 kronor.
Henkes donerade piratflagga.
Förmodligen den enda med en slogan som kunde vara snodd
från nån internationell business-skola i Tjeckien.
4 comments:
Vad fin! Maste kannas gott! Men behover du gora samma sak igen nasta ar? Och vad hande med den andra baten, blev den nansin hamtad?
Ser bra ut! "Coming to the edge, running on the water!"
Äntligen kan vi segla under piratflagg igen!
Halkanix! haha, grymt namn. känns hedrande att du tänker på mig. Då kan jag radera silbersky ur telefonboken.
Post a Comment