Bara en kan vinna - och din röst kan avgöra

Med en fungerande motor (det var bränslepumpen som krånglade), med en sol som aldrig vill sluta lysa och efter 5 provrundor är det nu äntligen dags: att rösta fram årets losskastningslåt. Lyssna först noga, sedan lämnar du din röst i kommentarsfältet.


Följande 4 musikstycken är nominerade:


Christopher Cross - Ride like the wind



The Sundays - Can´t be sure



Queen - Fat bottomed girls



Carly Simon - Let the river run

"Det bästa med dieslar är att de bara går och går"

Nedanstående inlägg skrev jag i september.
Jag kände väl så då, antar jag.
För bensinmotorer. Att jag långsamt, långsamt börjat gilla dem

För dieslar är vi tillbaka på ruta 1.
Ren och skär motvilja.

Med oljan väl i motorn började bränslepumpen läcka som en tesil. Den helt nya bränslepumpen.
Mek-Anton är just nu på jakt efter en originalpump. Får se om han hittar en innan juli....

Närå, nästa vecka borde vi vara ute. Och då vet man ju vad det är dags för!
Säsongens officiella losskastningslåt!
Snart blir det omröstning här på Tretonek. Känner ni peppen?


Sep 07:
Den är ju rätt fascinerande, den transformationen. Den totala förvandlingen av en inombordsmotor.
Hur en gammal Volvo B20 från 60-talet långsamt har gått från ett ylande stålmonster som man inte vill ta i med tång, förbi en rätt bitter hatkärlek, till att ha blivit något av en bekantskap, kanske till och med en blivande polare. Det är ju rätt konstigt. För det är ju samma motor.

Jag vågade alltså knappt lyfta på den motorhuven förra sommaren. Under huven, mitt i båten, fanns ett frustande fullkomligt okänt svart hål, omättligt på olja, ström och bensin, som jag gjorde mitt bästa för att inte ens komma nära.

Och allt funkade ju kalas ändå. Fälla upp kapellet, vrida om nyckeln, ett knapptryck, vänta in ett stillsamt puttrande, och kasta loss. Tanka emellanåt. Till och med jag fattade väl att i längden var det väl ganska ohållbart. Men så länge det funkade, funkade det ju. Och vad fasen, de flesta vet inte hur ett knä funkar heller. Man bara springer.

Men under det senaste året så har ju en process, av nöd och av tvång, inlett sig själv. Hon stannade i augusti förra året. Så jag köpte en ny startmotor på Blocket, och lyckades på nåt sätt montera den själv. Vinterkonserverade inre och yttre kylsystemen (ok, motorn frös i alla fall, men nu beskriver jag en process här). Satte i en ny frostplugg i våras, tillsammans med brorsan. Bytte tändstift. Gick över diverse slangar. Och så brytarspetsen då, i förra veckan.

Och nu. Nu när man är nånstans där man har tvingats erkänna att man börjar skönja tjusningen med en välskött, väloljad fungerande motor. Som bara går och går och går. Som mår finfint.
Ett läge där man kan se skönheten i att uppnå vinterkonserveringens perfektion. Olja i förgasaren, ta ut impellern, glykol i båda kylsystemen, nya tändstift, ladda batterierna. Och låta henne vila i 6 månader, i trygg förvissning om att inga decemberhögtryck i världen kommer att kunna frysa sönder det motorblocket.
Ett läge där man nästan börjar se båt och motor som ett. Inte som en eka med ett medföljande nödvändigt ont.

Efter att den nya brytarspetsen sattes in startar den alltså med ETT knapptryck. Inget slirande, inget hostande, inget hackande. Bara ett tryck, och BRRRRRRRROOOOOOOOOM.

Det släpps in lagom mycket bensin och lagom mycket luft, och lagom mycket olja åker runt och smörjer hundra rörliga delar. Och hundra inställningsskruvar är inställda precis som de ska.
Det är vackert.

Viktigt påpekande

Det var alltså inte jag som missat att kolla oljan.

Det var snarare mekanikern som glömde fylla på innan sjösättningen. och när motorn sen stannade, och jag påpekade att oljestickan var snustorr, skyllde han på trollkonst.
"Jättekonstigt! Abrakadabra!".

Jo jo. Det känner man ju till, hur vättarna och jättarna älskar att tömma dieselmotorer på spillolja.

Det var bara oljan

Om det var meningen att det skulle vara lätt hade jag köpt en roddbåt i plast

Har stämt träff imorgon kl 07.00 med mekanikern som för två dagar sedan garanterade att motorn går "jättejättefint". Det ska bli spännande att höra vad han säger.

Flöt som en badanka på ett hav av kork

Att skiljas är att dö en smula

Dra på trissor

Jag är fullt medveten om att vana läsare av Tretonek har svårt att acceptera detta som sanning, men i år ser det, ytterligt överraskande, ut som vi faktiskt är någorlunda förberedda för torsdagens annalkande kranbil.
Förberedda till den grad att när jag lämnade Blackebergs båtvarv för några timmar sedan faktiskt inte kunde svara direkt på frågan: "Vad har jag kvar att göra imorron egentligen?"

Det är en helt ny situation.
I fjol sjösatte jag ju också i början av maj, och sista veckan i april sov jag inte många timmar per natt. Och riktigt klar för sjösättning var jag väl nångång i augusti.

Men Greve Moltkes prediktion fick förstås full pott;
inget gick som planerat, snarare tvärtom, och fram tills idag har det faktiskt varit rätt marigt med tid.
Arbetet lades om en 7-8 gånger utifrån nya insikter och olika kris-scenarier;
bland annat behövdes 5 lager färg. Inte 2. Och 5 lager färg, kan jag berätta, torkar inte på en eftermiddag.
Men slutresultatet: ett däck vitare än... tja, Patrik Sjöbergs näsa..

Och i det yttersta skiktet av Internationals ypperliga Toplac, som en gest till Esbjörnsson (som ramlade och bröt handleden ifjol vid en olycklig ilandstigningsmalör...), blandades i en försvarlig portion av halkskyddsmedlet Halkanix. Har inte råd att riskera några stämningar i år.

Här är några ögonblicksbilder från arbetet:

Tätning av de värsta sprickorna, mest för den fina doftens skull.
Tjära & bivax, bra grejer. Har förhindrat båtar att sjunka sedan 1066.

Bara i båtaffärer, kära läsare, bara i båtaffärer.
20 gram plast-pulver mot halka, förpackat i papperspåse.
Pris: 86 kronor.

Ett glatt återseende när jag städade under durkarna på Madame:
Henkes donerade piratflagga.
Förmodligen den enda med en slogan som kunde vara snodd
från nån internationell business-skola i Tjeckien.

400 rullar maskeringstejp senare.

Ny serie: Tretonek skrattar åt plastbåtar

Träbåtslivet är ju inte bara tomma fjärder och 7 lager solblänkande fernissa.
Särskilt inte så här veckan före sjösättning. Sannerligen.

Och när orken är på upphällningen i prövningstider, behöver man ladda batterierna lite. Motivera sig själv varför man gör det man gör.
Och inget laddar ju batterierna som att skratta lite åt plastbåtar. Så idag tänkte jag att vi skulle göra just detta.

För att inte jämförelsen ska falla fullständigt har vi valt en båt som är 50% dyrare än Olga; en Utter från mitten av 70-talet, med en 75-hästars utombordare. Valet står alltså mellan 9 meter furu och 5 meter hårdplast.



Och det här är precis rätt båt om du:
Gillar finishen från 40 år gamla husvagnar.
Gillar när båten matchar flytvästen.
Ändå bara har 2 kompisar som vill följa med.
Redan har en sydväst så det inte gör nåt att kapellet är trasigt.
Vill sola på fördäck (och är 40 cm lång).
Gillar när det guppar i svallvågorna från kajaker.


Hohohoho.
Det här var roligt, det får vi göra om.
Nu ska jag jobba vidare.

Nä, nu blommar löken

Precis vad man kunde vänta sig.
Köparen till Madame, som inte svarat i telefon på en vecka, ringer kvällen innan bortforslingen, och säger att han "tyvärr inte kan hämta båten imorrn."

Well, Mr. Köpare, tyvärr kan den inte stå kvar på land heller. Har inte klubben sjösatt alla båtarna inom en vecka blire dryga böter till kommunen. Så hur vill du göra nu? Vi snackar om att flytta på inte mindre än tre ton ek, och sorry, ansvaret är iiiinte mitt.

Så köparen tycker, lite käckt, att jag kan väl bara sjösätta, och låta båten ligga i och vänta tills han har fixat en kärra?

Sjösätta två båtar? Samma vecka?
Nån skojar ju med mig här.
Jag målar hellre om Essingeleden. Under rusningstrafik.

Jag är sjukt, sjukt nära att bara lägga ut henne på Blocket igen.
Madame; båten som såldes två gånger.

Se det som lite pausunderhållning (eller ett försök att få sponsorer)

Losskastningens soundtrack - Utsållning pågår

De här föll just i semifinalen:

Glömde det viktigaste i min planering

Fre 9 maj, dagen efter sjösättning:
Stäng av telefonen utifall någon ringer och säger att hon sjunkit.

Som Greve Moltke brukade säga...

Min tidigare plan var ju den här:

Mars: Skrapa, slipa, sopa.
April: Olja, måla, lacka, täta.
Maj: Sjösätta

Och hittills är det ju en utmärkt plan. Allt har gått som på räls. Eller ja, OK iaf.

Jag känner emellertid att man borde bli lite, lite mer detaljerad såhär i slutvalsen. Kalibrera kalendern.
Hovra ner från helikopterperspektiv och närma sig topografin.
Så here it goes:

Torsdag d 24:
Torka av hela båten en gång till med T-röd.
Täta alla sprickor med mirakelmedlet Tec7!!!
Kitta fönstret på styrbordsidan.
Hälla i mer vatten i skrovet, lägg i de blöta trasmattorna.

Lördag d 26: Fixa motorn tillsammans med mekanikern. Kl 08.00.....
Lördag eftermiddag: Fernissa ruffsidor+skarndäck.
Söndag d 27: Ett lager fernissa till.

Tisdag d 29: Täcktejpa inför målningen.

Torsdag d 1: Grundmåla däcket. Samma kväll: Ta ner båthuset kring Madame.
Fred d 2: Vitmåla hela däcket.
Lör d 3: Ta farväl av Madame.
Sön d 4: Skruva fast den lösa plattan på högersidan. Täta med mirakelmedlet Tec7!
Ons d 7: Ta ner presenningen kring Olga. Kolla pumparna en sista gång. Tejpa alla bottensprickor.

Tors 8 maj: Sjösätt.

Och det här låter ju som en finfin plan.
Men som Greve Helmuth von Moltke den äldre brukade säga:

Kein Kriegsplan überlebt die erste Feindberührung.
(Ingen krigsplanering överlever den första kontakten med fienden.)


Så att nåt kommer att gå snett, snett, snett är ju ingen högoddsare. Det vet vi visa av erfarenhet.
Förrförra året sjönk hon ju.
Och ifjol gick jag ned mig fullständigt i ett träsk av nåtmassa.
http://www.tretonek.blogspot.com/2007/04/balansgng-p-kanten-till.html

Det ska bli rackarns spännande att se
hur, var och när det barkar åt fanders i år.

Generalfältmarskalk Greve Moltke

Det goda päronet Greve Moltke

Vänta dig mirakel

Man gillar ju alla de där gamla grejerna.
Linolja, balsamterpentin, roslagsmahogny, järnmönja, tjära, bivax, nåtmassa (eller nej, inte nåtmassa.)

Men man ÄLSKAR ju verkligen när det kommer ett riktigt MIRAKELMEDEL och knuffar undan allt annat! Ett medel som ersätter allt! Som markerar tidsgränsen mellan nu och framtiden. Och jag tror vi har funnit oss, vad det gäller mirakelmedel, en riktigt fullpoängare.

Tec7.
Tec7.

Man hör ju på namnet att det är bra grejer.
Tec7!
Tec7 ersätter till exempel alla de här:

• Monteringslim
• Trälim
• Polyuretanmassa
• Silikon
• Akryl
• Latexfog
• Sättlim
• Butyltätning
• Fönsterkitt
• Nåtmassa

Och gör allt det här:

• Limmar, fogar och fäster «allt»
• Fäster på våta ytor, kan även användas under vatten
• Härdar snabbt, krymper inte, rinner inte och förblir flexibelt
• Limmar starkt: 27 kg/cm² - primer be­hövs inte
• Giftfri och luktfri
• Tål UV-strålar och är mycket åldrings­beständig
• Resistent mot svamp- och bakterier
• Kan målas över med de flesta typer av målarfärg och lack

Tec7. I love ya already.
Har redan köpt två tuber.

Tom Waits sammanfattar det hela väl i "Step Right Up".

That's right, it filets, it chops, it dices, slices,
Never stops, lasts a lifetime, mows your lawn
And it mows your lawn and it picks up the kids from school
It gets rid of unwanted facial hair, it gets rid of embarrassing age spots,
It delivers a pizza, and it lengthens, and it strengthens
And it finds that slipper that's been at large
under the chaise lounge for several weeks
It makes excuses for unwanted lipstick on your collar
And it's only a dollar, step right up, it's only a dollar, step right up

You can live in it, live in it, laugh in it, love in it
Swim in it, sleep in it,
Removes embarrassing stains from contour sheets, that's right
And it entertains visiting relatives, it turns a sandwich into a banquet

Well it takes weights off hips, bust, thighs, chin, midriff
It gets rid of your gambling debts, it quits smoking
It's a friend, and it's a companion,
And it's the only product you will ever need
Follow these easy assembly instructions it never needs ironing

Sjösättningens soundtrack

Vi är ju i sjösättningstider.
Och visst, det är viktigt att fernissa ordentligt, att täta botten noggrannt, och kolla att kylsystemet funkar. Packa ner nödutrustningen: brandsläckare, telefonnumret till Sjöräddningen och ett paket Brago-kex.

Men det allra, allra viktigaste så här års, är att hitta rätt losskastningslåt.
Låten man sätter på när man revvat motorn, slängt upp tamparna på bryggan och testat styrningen. Årets ljudspår till att lägga ut.

Det ska ju vara en låt som lovar full tank, tomma fjärdar och inga brännmaneter.
En låt som får 5 knop att verka som 40.
Inte för klyschig, inte för sönderspelad, inte för tjock.
En låt som gärna bygger lite momentum, med ett visst intro,
så man hinner lämna hamnen innan den kickar igång.

Och, viktigast av allt, den ska ju hålla en hel säsong.

Har inlett en tung genomlyssningsperiod för att sålla fram årets kandidat. Jag återkommer i frågan. Här är iaf förra och förrförra årets låtar.

2006:



2007:

De får stå kvar på kaj.

Det är ju de politiska avståndstagandens tidevarv.
Och, som Aftonbladets ledarsida skrev så klokt idag:
"Det krävs ständiga påminnelser för att förändra Kinas riktning".

Då kan ju inte heller Tre Ton Ek låtsas som om det regnar.
Det går inte alltid att bara stå bredvid. Vissa saker måste sägas.

Och det här är mitt sätt att dra ett strå till stacken.

Den här killen, Kinas president Hu Jintao, kommer från och med nu aldrig att få åka med i Olga.
Hur mycket han än tjatar.

Nej, inte en chans, Hu.

De här får inte heller åka med:

Sorry Djingis. No boat for you.

Anna Skipper, you wish.

Sådärja. Kom inte och kalla inte den här bloggen för opolitisk.

Järnmönja är det nya svarta.

Intresset för att slipa träbåtar om helgerna verkar sprida sig. Det är förstås mycket roligt.

8 maj, come she may

Sjösättningsdatumet är satt.
Det är nu knäna börjar skaka på riktigt.

Däcket är fortfarande omålat, sidorna är fortfarande inte lackade, botten har några riktigt oroväckande glipor, ett helt gäng ställen måste tätas, motorn måste sättas igång, ett fönster måste fixas, pumparna måste kollas. Och en hel del grejer till.

Men den glade snickaren som lade sin sista hand på Olga idag sa att jag skulle vara lugn, jag skulle hinna.
Lätt för honom att säga. Han som byter ut tre bordplankor snabbare än jag lackar en tandpetare.

Jag sjösätter en båt i vår. Han sjösätter fem.

Vådan av varvstoaletter utan speglar

Ja, sablar vad de stirrade på väg hem från varvet i lördags.
Några log till och med. Och efter 6 kalla timmar på ett varv med kaffe som enda sällskap, så värmer det ju med lite uppmärksamhet. Alla 12 stationerna på gröna linjen.

Åhå, tänkte jag. Är det min omtalade träbåtsoutfit från förra veckans blogginlägg som gjort sig berömd?
Eller är det måhända min nya jacka som tilldrar sig all denna uppmärksamhet? För jovars, den är rätt stilig.

(klicka)

Eller, märkte jag när jag kom hem till en spegel, är det bara att jag ser ut att använda mer Brun-utan-Sol-kräm än en genomsnittlig avgångsklass på Farsta Gymnasium?? Med en vacker hårkulör bara en hennafärgning kan ge?

Järnmönja, jag hoppas att det är sista gången vi råkas.

Söndagens outfit

Mössa: Av märket Nollåtta. Julklapp från bror typ 2001.

T-shirt: Tre stycken, mörkblå. Levis allihop, tror jag.

Skjortor: Två stycken. En från Kapp-Ahl som jag köpte inför min jobbintervju på Europolitan 2001. Och en från H&M, historia okänd.

Tröja: Jobbtröja från Vodafone. Jäklars vad man sålde lurar i den tröjan.

Bälte: Polska arméns, från 1988, typ. Present från far, troligen inköpt i Szczecin.

Byxor: H&M 2007. Tänkta som jobb-braller, men var för säckiga.

Knäskydd: Clas Ohlsson. Dyra, men bekväma.

Lurar: Teknikmagasinet.

Kaffetermos: Från Hugos Deli i Uppsala. Henke vann den i en tävling när han ringde till Studentradion. Programledare var Karin Rebas.

I bakgrunden: Olga

Öka din karma, slipa en båt!

Jajamän! DU LÄSTE RÄTT!

Det här är din chans att gå till jobbet på måndag morgon, med ett självförtroende och en nöjdhet som bara en helgtimme under en presenning i Blackeberg kan ge!

Ta på dig ett par gamla jeans och en damm-säker jacka, och kom ut till västerort. Slipmaskinerna, klossarna och knäskydden ligger och väntar på just DIG!

Se det som din chans att förverkliga dina båtslipardrömmar!

Kom hem med värk i underarmsmuskler du inte ens visste att du hade!

Känn att du gör en välgärning för vårt gemensamma maritima kulturarv!

Upplev det välgörande lugn som endast fås på ett tyst, öde båtvarv i solig vinterskrud!

Och kom ihåg: INGEN INSATS ÄR FÖR LITEN!

Är du mest på humör för att inspektera skrovet efter glipor i drevningen? Inga problem!

Sortera slippapper och hålla utkik efter kätting-tjuvar? Det kan lösas!

Vill du mest stå och hålla i en sladd och se viktig ut? DET KAN BLI DU!

Eller känner du mest för att titta förbi för en kaffe och ett välmenande garv? Varmt välkommen!

Öppettider:

Lördag 11-16.30

Söndag 12-17.30.

Ring innan du beger dig ut för säkerhets skull, 0709 75 11 11.

T-bana mot Hässelby Strand, kliv av vid Blackebergs centrum. Följ sedan kartan.

En riktigt riktigt trevlig sliparhelg,

önskar

Eric

Dina ursäkter är fina, men båten har inga öron

Äh, det där var ju bara uppvärmningen. Inbollningen.
Och det gäller för både Olga och TreTonEk.

Nu lyfter vi på pianolocket och kör på riktigt.

Men, asså, det finns ju inget som kan skapa så mycket träbåtsångest som en långledighet runt påsk.
Här har man ju verkligen försvarat sina stackars lördagar och söndagar. Man sätter upp taggtrådsstängsel i kalendern för att hålla helgerna rena, och avbokar fika, stadsvandringar och muséebesök en hel vår, bara för att kunna spendera så mycket tid som möjligt med en slipkloss i handen. Allt för att slippa den gargantueska stressen som byggdes upp förra året, kring månadsskiftet mars-april.

Till slut har man byggt upp en sån pliktkänsla till båten att de gånger när man inte trillar in på varvet förrän vid elva-blecket försiktigt närmar sig henne med nedslagen blick, stryker med handen över bordsplankorna och tyst mumlar fram:
"Förlåt att jag är sen..."

Men när man väl får fyra-fem dagar ledigt, perfekt samlade cirka en månad innan sjösättning, vad gör man då?
Då drar man till landet och krattar löv.
Bra idé. Jättebra. Verkligen.

Men hur ser det egentligen ut? Hur ligger landet? Och båten?
Tja, det är ju inte fullt samma panik som förra året. Inte samma fula andedräkt i nacken från sjösättningsdatumets drakkäftar som klappar bakom en. Och vi ser ju ut att slippa att nåta om ens en centimeter. Det hade jag aldrig pallat.

Men det saknas ju inte direkt jobb. Inte direkt.
Slipa, slipa, skrapa, täta, måla, lacka.
Men, kära läsare, tillsammans kan vi flytta berg.

Låt mig återkomma i frågan.

Des images d'un bateau, som det skulle hetat på en fransk blogg

Lite bilder, på det att alla hajar att vi här har att göra med en grym, grym skuta.

Snabb, Snabb. Man måste vara snabb.

Vad glad jag är att jag redan planerat mitt arbete! Nu är det bara att gnugga gruset ur ögonen på lördagmornarna, kika in på bloggen, konstatera:

"Ok. Vad är det för månad? Mars? Jaha. Slipa.",

sen packa tre paket 60-papper och dra i väg.

Swoooosch! Effektivitet!

Vikten av systematik

Asså, jag har tänkt efter lite.
För det är ju viktigt att man strukturerar sina arbetsinsatser.
Så att man gör allt i rätt ordning, och inte glömmer nåt.

Och så här tänkte jag jobba i vår:

Mars: Skrapa, slipa, sopa.
April: Olja, måla, lacka, täta.
Maj: Sjösätta

Nu kan ni ju invända att det är väl lite som att sammanfatta ett helt pyramidbygge med:
"-Först sågar vi ut stenarna, sen lyfter vi dom på plats!".

Och det har ni väl rätt i, antar jag.

Blackeberg - mer än en post och två pizzerior

Blackeberg, Blackeberg.

Inte bara känt som Olgas nuvarande hemmahamn, utan tydligen händelsevis även exakt samma ställe där Kenta fick snutfrossa 1978.

Och det känns ju inte så lite flott.

Jag vet inte om ni minns, men det är alltså från Blackeberg Kenta ringer Stoffe i Jarls film "Ett anständigt liv", och meddelar:
"...du jag vet, jag får hjärtat å ticka, jag har snutfrossa asså, hajar du...?"

Såhär såg det ut då.


Såhär ser kiosken ut idag.

Och utanför, förstås, en vacker sten-plakett (klicka).

Gekauft

För jo, jag köpte den ju.
Båten i Blackeberg. Grisen i säcken.
Den oskjutna björnen, a.k.a. Olga.

Det går ju inte att hänga i Stockholm en hel sommar utan båt.
Det fattar ju alla.

Vissa dagar känns det som jag köpt en glädjekälla utan botten, till ett toppenpris. Andra dagar mest som jag lagt en helsickes massa deg på en huvudvärk utan slut. Det svänger lite, kan man säga.

Jag vet ingenting om motorns skick, om skrovets täthet, om eventuell dold röta på fördäck, om elektroniken eller instrumenten funkar eller om kapellet är tätt.

Visst, den förra ägaren garanterade allt det där, allt skulle vara ok. Men så hade han heller inte sett de två övertydliga rötskadorna på vardera sidan. ”Ojojoj”, sa han, när jag tittade lite närmare, och fällkniven sjönk rakt igenom däcket. ”Ajajaj”.

Han hade också satt tre stora tejpbitar över en spricka på akterdäck, och kommenterade det under visningen med ett ”där behövs bara lite ny färg”. Där har snickarn nu sågat upp ett 50x10 cm stort hål, förstärkt 3 spant och förbereder att sedan byta ut en halv kvadratmeter masonit.
”Bara lite ny färg”.

Ordet "vrakpris" får ju sin rätta innebörd.

Men jag är ju långtifrån att klandra säljarn. Båten var tydligt eftersatt, men också billig. Och han erkände själv att han inte alls var rätt man att egentligen bedöma skicket. Det är ju min uppgift Och han föreslog en ”50% av betalningen nu, 50% efter sjösättning”-deal som ändå tyder på en rätt god portion hederlighet.

Dessutom, att vänta sig att en 40 år gammal, billig träbåt skulle vara felfri, är väl som att bli förbannad på att den tallrik Dafgårds Aprikoskyckling du just tog ur mikron inte ser ut som på paketet.

Men ändå. Det blir ju lite jobb. Det kan man ju säga.

Ska sätta ihop en lista på saker att åtgärda, lik den förra året.
Ska bli spännande om jag kan göra det utan att börja gråta.

Närå.

Båtsnickare supreme

"Att hitta perfekt ek till din båt har inte varit lätt. Att köpa kvalitet, Svensk eller Amerikansk, ek är inget problem. Men då får man mörk ek, och de delar av din båt som jag måste ersätta har blivit så solblekt att det inte passar med "mörka" lagningar. Afrikansk ek är ljusare men är för mjukt. Jag ville ha Svensk (hård) ek, ytved, som resten av din båt. Efter många turer har jag köpt in precis den eken som jag ville använda. Svensk "vit"-ek.

Imorgon kommer jag också att mätta de skadade delar av spant och överliggare med Lignu epoxy och fylla de med epoxy/fyllnadsmedel för att stärka upp de."

Det här är helt sjukt. Inte bara är han billig, noggrann och rackarns trevlig.

Varje afton efter utfört arbete skickar den gode båtsnickarn även ett mail på en kvarts A4, där han beskriver dagens värv, uppstådda problem, morgondagens åtaganden och vilka inköp han gjort. Alltid med ett lugnande besked att jag, trots svårigheten att hitta rätt sorts ek, inte behöver vara orolig för en skenande totalkostnad.

Han har inte sagt om han är med i den lokala Hantverkarföreningen, men jag gissar att han är utesluten. Lirare som överlevererar, håller budget och jobbar inom tidsramarna kan ju ge dom andra killarna dåligt rykte.

Hantverkare – the dark side and the light side.

Jag ringer två båtsnickare och ber om offert på reparationerna på den nya båten.

Den ena sladdar förbi varvet i sin SUV, kikar på båten i 4 minuter, och ringer tillbaka två timmar senare, med ett jämnt och fint bud med många nollor. Ett bud som snarare verkar vara baserat på kostnaden på hans kommande Verbier-resa, än på material, antal arbetstimmar och reseersättning.

Den andre kommer dagen därpå i sin vita 740, och inspekterar Olga en full halvtimme. Kryper runt på akterdäcket, känner över botten, klänger fram till fören och skrapar på lacksläpp, kollar med knivspetsen efter dolda rötskador och letar efter fukt under masoniten. Och dokumenterar alla skadorna noggrant med en digitalkamera, för vidare beräkning. Erbjuder skjuts till Vasastan, men först förbi sin verkstad där han renoverar ett formidabelt mahognymonster sedan ett halvår, för att visa att han vet vad han gör. Mailar dan därpå med en utförlig åtgärdslista på 12 detaljerade punkter, med bilder. Allt till ett väldigt rimligt timpris, med motprestationen att vi arbetar på båten tillsammans, så att han kan få lära ut det han kan och föra träbåtstraditionen vidare.

Oj oj oj.
Vem ska jag välja?