Öh, Einstein

Asså, det är nåt bra jäkla lurt med det här.
Nåt med tids/rumsperspektivet som skevar till sig rejält när man korsar gränsen till Solna kommun.

Att dammsuga hemma, 35 kvadrat, hur lång tid tar det? Kanske 20 min, om man är noggrann.
Så 9x3 meter båt, 27 kvadrat, hur lång tid tog den? Well, jag avsatte en timme. Det tog två.
Dammtorka hemma? Max en kvart. Båten? En och en halv timme.

Idag, den stora fernissadagen, såg jag fram emot att få spendera eftermiddagen nere vid vattnet, i väntan på att lacken skulle torka. När hade jag lackat klart? Halv nio på kvällen.

Det frustrerande är att det enda som inte utsätts för denna rumstidsböjning är sjösättningsdatumet.

Ett grepp om tiden

Men läget? Var är vi? Var befinner vi oss tidsmässigt?
Jorå.

Förrfjolårets skakande panikstämning med nåtning, oljning och en Att göra-lista som upptog halva Internet är ganska långt borta.
Och båten ligger ju inte halvvägs till Örebro, som i fjol.

Men vi har ju ändå inte saknat uppgifter. Och med 9 dagar till sjösättning är det mesta ändå kanske kvar att göra... Började sjukt sent i år. Men ändå. Det är inte dödsdömt. Än.

Men här är en liten lista, om det roar någon.

-Lanternan bak. Fästes, med skruvar jag tror jag glömde i Blackeberg.
-Fördäcket. Slipas en gång till. Och en gång till.
-Båten dammsuges. Och torkas. Och dammsuges igen. Och sen torkar vi lite.
-Vatten och blöta trasmattor i kölsvinet. De torra bottenplanken glipar som spjälstaket.
-Gösstaken (den lilla masten) skruvas fast. Förra årets låga broar var ett gissel.
-Hela båten lackas, 3 gånger. Flugor, skalbaggar och penselhår sorteras ut mellan varven.
-Däcket målas, 2 gånger, med en aning Halka-nix i smeten.
-Botten tätas, med Ettan.
-Knapar, fönsterkanter och ventiler sätts tillbaka.
-Diverse läckor&håligheter tätas med, YES!, Tech-7!
-Trasiga kapellfästen byts ut, säkert mot något sjukt överprisat specialimporterat titan-fäste, som råkar vara det enda som passar, och som bara säljs i Täby Kyrkby på lördagar.

Och så huset, då. Båthuset. Det plockar inte ned sig själv.
Även om det var rätt nära förra helgen, i vindbyarna.

Sjösättning minus elva

Olga.

Olga, Olga, Olga.
Man kan ju säga, att i år har du allt att bevisa.

Förra sommarens två tysta månader vid bryggan ligger fortfarande lite för nära i tiden för att vår relation ännu ska vara helt avslappnad.

Och bilderna. Bilderna.
De fläktar fram skärvor av upplevelser man helst vill stänga av, liksom minnen från ett krig.

Vi räknar elva dagar till sjösättning. En närmare rapport om årets förberedelser kommer strax.

Men vi börjar med bilderna.

Bogsering Ett


Bogsering Två


Motorn bärgas, hoppet ryker.

Mannen i overall, a.k.a. Antons båtservice.
En hjälte man ändå gärna slipper träffa.

Ett motorrum. Eller obduktionssal, snarare.

Det leendet. Inte äkta.

Bara en kan vinna - och din röst kan avgöra

Med en fungerande motor (det var bränslepumpen som krånglade), med en sol som aldrig vill sluta lysa och efter 5 provrundor är det nu äntligen dags: att rösta fram årets losskastningslåt. Lyssna först noga, sedan lämnar du din röst i kommentarsfältet.


Följande 4 musikstycken är nominerade:


Christopher Cross - Ride like the wind



The Sundays - Can´t be sure



Queen - Fat bottomed girls



Carly Simon - Let the river run

"Det bästa med dieslar är att de bara går och går"

Nedanstående inlägg skrev jag i september.
Jag kände väl så då, antar jag.
För bensinmotorer. Att jag långsamt, långsamt börjat gilla dem

För dieslar är vi tillbaka på ruta 1.
Ren och skär motvilja.

Med oljan väl i motorn började bränslepumpen läcka som en tesil. Den helt nya bränslepumpen.
Mek-Anton är just nu på jakt efter en originalpump. Får se om han hittar en innan juli....

Närå, nästa vecka borde vi vara ute. Och då vet man ju vad det är dags för!
Säsongens officiella losskastningslåt!
Snart blir det omröstning här på Tretonek. Känner ni peppen?


Sep 07:
Den är ju rätt fascinerande, den transformationen. Den totala förvandlingen av en inombordsmotor.
Hur en gammal Volvo B20 från 60-talet långsamt har gått från ett ylande stålmonster som man inte vill ta i med tång, förbi en rätt bitter hatkärlek, till att ha blivit något av en bekantskap, kanske till och med en blivande polare. Det är ju rätt konstigt. För det är ju samma motor.

Jag vågade alltså knappt lyfta på den motorhuven förra sommaren. Under huven, mitt i båten, fanns ett frustande fullkomligt okänt svart hål, omättligt på olja, ström och bensin, som jag gjorde mitt bästa för att inte ens komma nära.

Och allt funkade ju kalas ändå. Fälla upp kapellet, vrida om nyckeln, ett knapptryck, vänta in ett stillsamt puttrande, och kasta loss. Tanka emellanåt. Till och med jag fattade väl att i längden var det väl ganska ohållbart. Men så länge det funkade, funkade det ju. Och vad fasen, de flesta vet inte hur ett knä funkar heller. Man bara springer.

Men under det senaste året så har ju en process, av nöd och av tvång, inlett sig själv. Hon stannade i augusti förra året. Så jag köpte en ny startmotor på Blocket, och lyckades på nåt sätt montera den själv. Vinterkonserverade inre och yttre kylsystemen (ok, motorn frös i alla fall, men nu beskriver jag en process här). Satte i en ny frostplugg i våras, tillsammans med brorsan. Bytte tändstift. Gick över diverse slangar. Och så brytarspetsen då, i förra veckan.

Och nu. Nu när man är nånstans där man har tvingats erkänna att man börjar skönja tjusningen med en välskött, väloljad fungerande motor. Som bara går och går och går. Som mår finfint.
Ett läge där man kan se skönheten i att uppnå vinterkonserveringens perfektion. Olja i förgasaren, ta ut impellern, glykol i båda kylsystemen, nya tändstift, ladda batterierna. Och låta henne vila i 6 månader, i trygg förvissning om att inga decemberhögtryck i världen kommer att kunna frysa sönder det motorblocket.
Ett läge där man nästan börjar se båt och motor som ett. Inte som en eka med ett medföljande nödvändigt ont.

Efter att den nya brytarspetsen sattes in startar den alltså med ETT knapptryck. Inget slirande, inget hostande, inget hackande. Bara ett tryck, och BRRRRRRRROOOOOOOOOM.

Det släpps in lagom mycket bensin och lagom mycket luft, och lagom mycket olja åker runt och smörjer hundra rörliga delar. Och hundra inställningsskruvar är inställda precis som de ska.
Det är vackert.

Viktigt påpekande

Det var alltså inte jag som missat att kolla oljan.

Det var snarare mekanikern som glömde fylla på innan sjösättningen. och när motorn sen stannade, och jag påpekade att oljestickan var snustorr, skyllde han på trollkonst.
"Jättekonstigt! Abrakadabra!".

Jo jo. Det känner man ju till, hur vättarna och jättarna älskar att tömma dieselmotorer på spillolja.

Det var bara oljan

Om det var meningen att det skulle vara lätt hade jag köpt en roddbåt i plast

Har stämt träff imorgon kl 07.00 med mekanikern som för två dagar sedan garanterade att motorn går "jättejättefint". Det ska bli spännande att höra vad han säger.

Flöt som en badanka på ett hav av kork

Att skiljas är att dö en smula

Dra på trissor

Jag är fullt medveten om att vana läsare av Tretonek har svårt att acceptera detta som sanning, men i år ser det, ytterligt överraskande, ut som vi faktiskt är någorlunda förberedda för torsdagens annalkande kranbil.
Förberedda till den grad att när jag lämnade Blackebergs båtvarv för några timmar sedan faktiskt inte kunde svara direkt på frågan: "Vad har jag kvar att göra imorron egentligen?"

Det är en helt ny situation.
I fjol sjösatte jag ju också i början av maj, och sista veckan i april sov jag inte många timmar per natt. Och riktigt klar för sjösättning var jag väl nångång i augusti.

Men Greve Moltkes prediktion fick förstås full pott;
inget gick som planerat, snarare tvärtom, och fram tills idag har det faktiskt varit rätt marigt med tid.
Arbetet lades om en 7-8 gånger utifrån nya insikter och olika kris-scenarier;
bland annat behövdes 5 lager färg. Inte 2. Och 5 lager färg, kan jag berätta, torkar inte på en eftermiddag.
Men slutresultatet: ett däck vitare än... tja, Patrik Sjöbergs näsa..

Och i det yttersta skiktet av Internationals ypperliga Toplac, som en gest till Esbjörnsson (som ramlade och bröt handleden ifjol vid en olycklig ilandstigningsmalör...), blandades i en försvarlig portion av halkskyddsmedlet Halkanix. Har inte råd att riskera några stämningar i år.

Här är några ögonblicksbilder från arbetet:

Tätning av de värsta sprickorna, mest för den fina doftens skull.
Tjära & bivax, bra grejer. Har förhindrat båtar att sjunka sedan 1066.

Bara i båtaffärer, kära läsare, bara i båtaffärer.
20 gram plast-pulver mot halka, förpackat i papperspåse.
Pris: 86 kronor.

Ett glatt återseende när jag städade under durkarna på Madame:
Henkes donerade piratflagga.
Förmodligen den enda med en slogan som kunde vara snodd
från nån internationell business-skola i Tjeckien.

400 rullar maskeringstejp senare.

Ny serie: Tretonek skrattar åt plastbåtar

Träbåtslivet är ju inte bara tomma fjärder och 7 lager solblänkande fernissa.
Särskilt inte så här veckan före sjösättning. Sannerligen.

Och när orken är på upphällningen i prövningstider, behöver man ladda batterierna lite. Motivera sig själv varför man gör det man gör.
Och inget laddar ju batterierna som att skratta lite åt plastbåtar. Så idag tänkte jag att vi skulle göra just detta.

För att inte jämförelsen ska falla fullständigt har vi valt en båt som är 50% dyrare än Olga; en Utter från mitten av 70-talet, med en 75-hästars utombordare. Valet står alltså mellan 9 meter furu och 5 meter hårdplast.



Och det här är precis rätt båt om du:
Gillar finishen från 40 år gamla husvagnar.
Gillar när båten matchar flytvästen.
Ändå bara har 2 kompisar som vill följa med.
Redan har en sydväst så det inte gör nåt att kapellet är trasigt.
Vill sola på fördäck (och är 40 cm lång).
Gillar när det guppar i svallvågorna från kajaker.


Hohohoho.
Det här var roligt, det får vi göra om.
Nu ska jag jobba vidare.

Nä, nu blommar löken

Precis vad man kunde vänta sig.
Köparen till Madame, som inte svarat i telefon på en vecka, ringer kvällen innan bortforslingen, och säger att han "tyvärr inte kan hämta båten imorrn."

Well, Mr. Köpare, tyvärr kan den inte stå kvar på land heller. Har inte klubben sjösatt alla båtarna inom en vecka blire dryga böter till kommunen. Så hur vill du göra nu? Vi snackar om att flytta på inte mindre än tre ton ek, och sorry, ansvaret är iiiinte mitt.

Så köparen tycker, lite käckt, att jag kan väl bara sjösätta, och låta båten ligga i och vänta tills han har fixat en kärra?

Sjösätta två båtar? Samma vecka?
Nån skojar ju med mig här.
Jag målar hellre om Essingeleden. Under rusningstrafik.

Jag är sjukt, sjukt nära att bara lägga ut henne på Blocket igen.
Madame; båten som såldes två gånger.

Se det som lite pausunderhållning (eller ett försök att få sponsorer)

Losskastningens soundtrack - Utsållning pågår

De här föll just i semifinalen:

Glömde det viktigaste i min planering

Fre 9 maj, dagen efter sjösättning:
Stäng av telefonen utifall någon ringer och säger att hon sjunkit.

Som Greve Moltke brukade säga...

Min tidigare plan var ju den här:

Mars: Skrapa, slipa, sopa.
April: Olja, måla, lacka, täta.
Maj: Sjösätta

Och hittills är det ju en utmärkt plan. Allt har gått som på räls. Eller ja, OK iaf.

Jag känner emellertid att man borde bli lite, lite mer detaljerad såhär i slutvalsen. Kalibrera kalendern.
Hovra ner från helikopterperspektiv och närma sig topografin.
Så here it goes:

Torsdag d 24:
Torka av hela båten en gång till med T-röd.
Täta alla sprickor med mirakelmedlet Tec7!!!
Kitta fönstret på styrbordsidan.
Hälla i mer vatten i skrovet, lägg i de blöta trasmattorna.

Lördag d 26: Fixa motorn tillsammans med mekanikern. Kl 08.00.....
Lördag eftermiddag: Fernissa ruffsidor+skarndäck.
Söndag d 27: Ett lager fernissa till.

Tisdag d 29: Täcktejpa inför målningen.

Torsdag d 1: Grundmåla däcket. Samma kväll: Ta ner båthuset kring Madame.
Fred d 2: Vitmåla hela däcket.
Lör d 3: Ta farväl av Madame.
Sön d 4: Skruva fast den lösa plattan på högersidan. Täta med mirakelmedlet Tec7!
Ons d 7: Ta ner presenningen kring Olga. Kolla pumparna en sista gång. Tejpa alla bottensprickor.

Tors 8 maj: Sjösätt.

Och det här låter ju som en finfin plan.
Men som Greve Helmuth von Moltke den äldre brukade säga:

Kein Kriegsplan überlebt die erste Feindberührung.
(Ingen krigsplanering överlever den första kontakten med fienden.)


Så att nåt kommer att gå snett, snett, snett är ju ingen högoddsare. Det vet vi visa av erfarenhet.
Förrförra året sjönk hon ju.
Och ifjol gick jag ned mig fullständigt i ett träsk av nåtmassa.
http://www.tretonek.blogspot.com/2007/04/balansgng-p-kanten-till.html

Det ska bli rackarns spännande att se
hur, var och när det barkar åt fanders i år.

Generalfältmarskalk Greve Moltke

Det goda päronet Greve Moltke

Vänta dig mirakel

Man gillar ju alla de där gamla grejerna.
Linolja, balsamterpentin, roslagsmahogny, järnmönja, tjära, bivax, nåtmassa (eller nej, inte nåtmassa.)

Men man ÄLSKAR ju verkligen när det kommer ett riktigt MIRAKELMEDEL och knuffar undan allt annat! Ett medel som ersätter allt! Som markerar tidsgränsen mellan nu och framtiden. Och jag tror vi har funnit oss, vad det gäller mirakelmedel, en riktigt fullpoängare.

Tec7.
Tec7.

Man hör ju på namnet att det är bra grejer.
Tec7!
Tec7 ersätter till exempel alla de här:

• Monteringslim
• Trälim
• Polyuretanmassa
• Silikon
• Akryl
• Latexfog
• Sättlim
• Butyltätning
• Fönsterkitt
• Nåtmassa

Och gör allt det här:

• Limmar, fogar och fäster «allt»
• Fäster på våta ytor, kan även användas under vatten
• Härdar snabbt, krymper inte, rinner inte och förblir flexibelt
• Limmar starkt: 27 kg/cm² - primer be­hövs inte
• Giftfri och luktfri
• Tål UV-strålar och är mycket åldrings­beständig
• Resistent mot svamp- och bakterier
• Kan målas över med de flesta typer av målarfärg och lack

Tec7. I love ya already.
Har redan köpt två tuber.

Tom Waits sammanfattar det hela väl i "Step Right Up".

That's right, it filets, it chops, it dices, slices,
Never stops, lasts a lifetime, mows your lawn
And it mows your lawn and it picks up the kids from school
It gets rid of unwanted facial hair, it gets rid of embarrassing age spots,
It delivers a pizza, and it lengthens, and it strengthens
And it finds that slipper that's been at large
under the chaise lounge for several weeks
It makes excuses for unwanted lipstick on your collar
And it's only a dollar, step right up, it's only a dollar, step right up

You can live in it, live in it, laugh in it, love in it
Swim in it, sleep in it,
Removes embarrassing stains from contour sheets, that's right
And it entertains visiting relatives, it turns a sandwich into a banquet

Well it takes weights off hips, bust, thighs, chin, midriff
It gets rid of your gambling debts, it quits smoking
It's a friend, and it's a companion,
And it's the only product you will ever need
Follow these easy assembly instructions it never needs ironing

Sjösättningens soundtrack

Vi är ju i sjösättningstider.
Och visst, det är viktigt att fernissa ordentligt, att täta botten noggrannt, och kolla att kylsystemet funkar. Packa ner nödutrustningen: brandsläckare, telefonnumret till Sjöräddningen och ett paket Brago-kex.

Men det allra, allra viktigaste så här års, är att hitta rätt losskastningslåt.
Låten man sätter på när man revvat motorn, slängt upp tamparna på bryggan och testat styrningen. Årets ljudspår till att lägga ut.

Det ska ju vara en låt som lovar full tank, tomma fjärdar och inga brännmaneter.
En låt som får 5 knop att verka som 40.
Inte för klyschig, inte för sönderspelad, inte för tjock.
En låt som gärna bygger lite momentum, med ett visst intro,
så man hinner lämna hamnen innan den kickar igång.

Och, viktigast av allt, den ska ju hålla en hel säsong.

Har inlett en tung genomlyssningsperiod för att sålla fram årets kandidat. Jag återkommer i frågan. Här är iaf förra och förrförra årets låtar.

2006:



2007:

De får stå kvar på kaj.

Det är ju de politiska avståndstagandens tidevarv.
Och, som Aftonbladets ledarsida skrev så klokt idag:
"Det krävs ständiga påminnelser för att förändra Kinas riktning".

Då kan ju inte heller Tre Ton Ek låtsas som om det regnar.
Det går inte alltid att bara stå bredvid. Vissa saker måste sägas.

Och det här är mitt sätt att dra ett strå till stacken.

Den här killen, Kinas president Hu Jintao, kommer från och med nu aldrig att få åka med i Olga.
Hur mycket han än tjatar.

Nej, inte en chans, Hu.

De här får inte heller åka med:

Sorry Djingis. No boat for you.

Anna Skipper, you wish.

Sådärja. Kom inte och kalla inte den här bloggen för opolitisk.