23, 24, 25. Numera inte så rena kanyler.

Om man inte duger på apoteket, får man ta sina pengar nån annanstans. Och med risken att få nåns läkarleg sönderklippt, låt oss bara säga att det gick via kontakter. Så med 2 sprutor och 10 nålar stod jag i lördags till tänderna rustad att förlänga ett båtliv.

Det tog väl halva dan, det. Blanda ihop, spruta in, pensla på och hälla över antiröt-juicen som vissa kallar mirakelmedel och andra kallar fusk. Men snickarn rekommenderade det, och med hans rennässans-sniderier som credentials köpte jag två liter. Men det var kanske tur att Henke kom förbi och drog med mig ut på en kaffe på bryggan, medan jag fortfarande kunde gå och stå. Om det där medlet funkar lika bra som det luktar, så kommer jag ha en helt ny båt om en månad.



Sen tillbaka in under takåsen, och 5 timmar skrapande till. Henke täljde förtjänstfullt till tre bitar intarsia till de gapande hålen under avbärarlisten, och jag gick över skarndäcken och överbyggnaden.

Dagen efter samma resa, fast utan Henke. Skrapade väl i 8 trägna timmar; bara fördäcket och överbyggnaden kvar; kan kanske bli klart till helgen. Ola, Bullen och Jascha kom förbi i söndagssolen för ett välmenande garv. Den samlade opinionen lutar väl åt en smärre tveksamhet till om sjösättning 2007 är nåt att satsa pengar på, och de pengar jag inte lägger på fernissa och gasmasker skulle väl kanske inte jag heller slänga in i potten.... Men ändå. Det handlar om att våga tro, som min gamle konfirmationspräst skulle sagt. Den 5 maj. Skrivet i sten. Come hell or high waters.

Måndagsturen ner till klubben, efter jobbet, var väl kanske den ohågnaste cykelturen i vår. De fyra timmarna liggande på rygg med blå bottenfärg i varje ansiktspor, var ungefär lika lockande som att själv vaccineras med rötmedel. Men det funkade ju. Klockan 23.30 gick ipoden, mobilen och jackan i käckt marint, och själv såg jag ut som en statist ur Braveheart. Men problemet var ur världen. Nr. 1, 2, 5, 9 och 19 är klara. That's the spirit.