Tre Ton Ek

Öh, Einstein

2009-05-02T19:52:00.003+01:00

Asså, det är nåt bra jäkla lurt med det här.
Nåt med tids/rumsperspektivet som skevar till sig rejält när man korsar gränsen till Solna kommun.

Att dammsuga hemma, 35 kvadrat, hur lång tid tar det? Kanske 20 min, om man är noggrann.
Så 9x3 meter båt, 27 kvadrat, hur lång tid tog den? Well, jag avsatte en timme. Det tog två.
Dammtorka hemma? Max en kvart. Båten? En och en halv timme.

Idag, den stora fernissadagen, såg jag fram emot att få spendera eftermiddagen nere vid vattnet, i väntan på att lacken skulle torka. När hade jag lackat klart? Halv nio på kvällen.

Det frustrerande är att det enda som inte utsätts för denna rumstidsböjning är sjösättningsdatumet.

Ett grepp om tiden

2009-04-30T04:38:00.002+01:00

Men läget? Var är vi? Var befinner vi oss tidsmässigt?
Jorå.

Förrfjolårets skakande panikstämning med nåtning, oljning och en Att göra-lista som upptog halva Internet är ganska långt borta.
Och båten ligger ju inte halvvägs till Örebro, som i fjol.

Men vi har ju ändå inte saknat uppgifter. Och med 9 dagar till sjösättning är det mesta ändå kanske kvar att göra... Började sjukt sent i år. Men ändå. Det är inte dödsdömt. Än.

Men här är en liten lista, om det roar någon.

-Lanternan bak. Fästes, med skruvar jag tror jag glömde i Blackeberg.
-Fördäcket. Slipas en gång till. Och en gång till.
-Båten dammsuges. Och torkas. Och dammsuges igen. Och sen torkar vi lite.
-Vatten och blöta trasmattor i kölsvinet. De torra bottenplanken glipar som spjälstaket.
-Gösstaken (den lilla masten) skruvas fast. Förra årets låga broar var ett gissel.
-Hela båten lackas, 3 gånger. Flugor, skalbaggar och penselhår sorteras ut mellan varven.
-Däcket målas, 2 gånger, med en aning Halka-nix i smeten.
-Botten tätas, med Ettan.
-Knapar, fönsterkanter och ventiler sätts tillbaka.
-Diverse läckor&håligheter tätas med, YES!, Tech-7!
-Trasiga kapellfästen byts ut, säkert mot något sjukt överprisat specialimporterat titan-fäste, som råkar vara det enda som passar, och som bara säljs i Täby Kyrkby på lördagar.

Och så huset, då. Båthuset. Det plockar inte ned sig själv.
Även om det var rätt nära förra helgen, i vindbyarna.

Sjösättning minus elva

2009-04-28T04:15:00.013+01:00

Olga.

Olga, Olga, Olga.
Man kan ju säga, att i år har du allt att bevisa.

Förra sommarens två tysta månader vid bryggan ligger fortfarande lite för nära i tiden för att vår relation ännu ska vara helt avslappnad.

Och bilderna. Bilderna.
De fläktar fram skärvor av upplevelser man helst vill stänga av, liksom minnen från ett krig.

Vi räknar elva dagar till sjösättning. En närmare rapport om årets förberedelser kommer strax.

Men vi börjar med bilderna.

Bogsering Ett

Bogsering Två

Motorn bärgas, hoppet ryker.

Mannen i overall, a.k.a. Antons båtservice.
En hjälte man ändå gärna slipper träffa.

Ett motorrum. Eller obduktionssal, snarare.

Det leendet. Inte äkta.

Bara en kan vinna - och din röst kan avgöra

2008-06-08T09:53:00.003+01:00

Med en fungerande motor (det var bränslepumpen som krånglade), med en sol som aldrig vill sluta lysa och efter 5 provrundor är det nu äntligen dags: att rösta fram årets losskastningslåt. Lyssna först noga, sedan lämnar du din röst i kommentarsfältet.

Följande 4 musikstycken är nominerade:

Christopher Cross - Ride like the wind

The Sundays - Can´t be sure

Queen - Fat bottomed girls

Carly Simon - Let the river run

"Det bästa med dieslar är att de bara går och går"

2008-05-29T22:15:00.002+01:00

Nedanstående inlägg skrev jag i september.
Jag kände väl så då, antar jag.
För bensinmotorer. Att jag långsamt, långsamt börjat gilla dem

För dieslar är vi tillbaka på ruta 1.
Ren och skär motvilja.

Med oljan väl i motorn började bränslepumpen läcka som en tesil. Den helt nya bränslepumpen.
Mek-Anton är just nu på jakt efter en originalpump. Får se om han hittar en innan juli....

Närå, nästa vecka borde vi vara ute. Och då vet man ju vad det är dags för!
Säsongens officiella losskastningslåt!
Snart blir det omröstning här på Tretonek. Känner ni peppen?

Sep 07:
Den är ju rätt fascinerande, den transformationen. Den totala förvandlingen av en inombordsmotor.
Hur en gammal Volvo B20 från 60-talet långsamt har gått från ett ylande stålmonster som man inte vill ta i med tång, förbi en rätt bitter hatkärlek, till att ha blivit något av en bekantskap, kanske till och med en blivande polare. Det är ju rätt konstigt. För det är ju samma motor.

Jag vågade alltså knappt lyfta på den motorhuven förra sommaren. Under huven, mitt i båten, fanns ett frustande fullkomligt okänt svart hål, omättligt på olja, ström och bensin, som jag gjorde mitt bästa för att inte ens komma nära.

Och allt funkade ju kalas ändå. Fälla upp kapellet, vrida om nyckeln, ett knapptryck, vänta in ett stillsamt puttrande, och kasta loss. Tanka emellanåt. Till och med jag fattade väl att i längden var det väl ganska ohållbart. Men så länge det funkade, funkade det ju. Och vad fasen, de flesta vet inte hur ett knä funkar heller. Man bara springer.

Men under det senaste året så har ju en process, av nöd och av tvång, inlett sig själv. Hon stannade i augusti förra året. Så jag köpte en ny startmotor på Blocket, och lyckades på nåt sätt montera den själv. Vinterkonserverade inre och yttre kylsystemen (ok, motorn frös i alla fall, men nu beskriver jag en process här). Satte i en ny frostplugg i våras, tillsammans med brorsan. Bytte tändstift. Gick över diverse slangar. Och så brytarspetsen då, i förra veckan.

Och nu. Nu när man är nånstans där man har tvingats erkänna att man börjar skönja tjusningen med en välskött, väloljad fungerande motor. Som bara går och går och går. Som mår finfint.
Ett läge där man kan se skönheten i att uppnå vinterkonserveringens perfektion. Olja i förgasaren, ta ut impellern, glykol i båda kylsystemen, nya tändstift, ladda batterierna. Och låta henne vila i 6 månader, i trygg förvissning om att inga decemberhögtryck i världen kommer att kunna frysa sönder det motorblocket.
Ett läge där man nästan börjar se båt och motor som ett. Inte som en eka med ett medföljande nödvändigt ont.

Efter att den nya brytarspetsen sattes in startar den alltså med ETT knapptryck. Inget slirande, inget hostande, inget hackande. Bara ett tryck, och BRRRRRRRROOOOOOOOOM.

Det släpps in lagom mycket bensin och lagom mycket luft, och lagom mycket olja åker runt och smörjer hundra rörliga delar. Och hundra inställningsskruvar är inställda precis som de ska.
Det är vackert.

Viktigt påpekande

2008-05-15T13:15:00.001+01:00

Det var alltså inte jag som missat att kolla oljan.

Det var snarare mekanikern som glömde fylla på innan sjösättningen. och när motorn sen stannade, och jag påpekade att oljestickan var snustorr, skyllde han på trollkonst.
"Jättekonstigt! Abrakadabra!".

Jo jo. Det känner man ju till, hur vättarna och jättarna älskar att tömma dieselmotorer på spillolja.

Det var bara oljan

2008-05-14T20:51:00.000+01:00

Om det var meningen att det skulle vara lätt hade jag köpt en roddbåt i plast

2008-05-13T21:36:00.004+01:00

Har stämt träff imorgon kl 07.00 med mekanikern som för två dagar sedan garanterade att motorn går "jättejättefint". Det ska bli spännande att höra vad han säger.

Flöt som en badanka på ett hav av kork

2008-05-09T15:32:00.002+01:00

Att skiljas är att dö en smula

2008-05-07T21:25:00.001+01:00

Dra på trissor

2008-05-06T22:12:00.010+01:00

Jag är fullt medveten om att vana läsare av Tretonek har svårt att acceptera detta som sanning, men i år ser det, ytterligt överraskande, ut som vi faktiskt är någorlunda förberedda för torsdagens annalkande kranbil.
Förberedda till den grad att när jag lämnade Blackebergs båtvarv för några timmar sedan faktiskt inte kunde svara direkt på frågan: "Vad har jag kvar att göra imorron egentligen?"

Det är en helt ny situation.
I fjol sjösatte jag ju också i början av maj, och sista veckan i april sov jag inte många timmar per natt. Och riktigt klar för sjösättning var jag väl nångång i augusti.

Men Greve Moltkes prediktion fick förstås full pott;
inget gick som planerat, snarare tvärtom, och fram tills idag har det faktiskt varit rätt marigt med tid.
Arbetet lades om en 7-8 gånger utifrån nya insikter och olika kris-scenarier;
bland annat behövdes 5 lager färg. Inte 2. Och 5 lager färg, kan jag berätta, torkar inte på en eftermiddag.
Men slutresultatet: ett däck vitare än... tja, Patrik Sjöbergs näsa..

Och i det yttersta skiktet av Internationals ypperliga Toplac, som en gest till Esbjörnsson (som ramlade och bröt handleden ifjol vid en olycklig ilandstigningsmalör...), blandades i en försvarlig portion av halkskyddsmedlet Halkanix. Har inte råd att riskera några stämningar i år.

Här är några ögonblicksbilder från arbetet:

Tätning av de värsta sprickorna, mest för den fina doftens skull.
Tjära & bivax, bra grejer. Har förhindrat båtar att sjunka sedan 1066.

Bara i båtaffärer, kära läsare, bara i båtaffärer.
20 gram plast-pulver mot halka, förpackat i papperspåse.
Pris: 86 kronor.

Ett glatt återseende när jag städade under durkarna på Madame:
Henkes donerade piratflagga.
Förmodligen den enda med en slogan som kunde vara snodd
från nån internationell business-skola i Tjeckien.

400 rullar maskeringstejp senare.

Ny serie: Tretonek skrattar åt plastbåtar

2008-05-02T21:21:00.007+01:00

Träbåtslivet är ju inte bara tomma fjärder och 7 lager solblänkande fernissa.
Särskilt inte så här veckan före sjösättning. Sannerligen.

Och när orken är på upphällningen i prövningstider, behöver man ladda batterierna lite. Motivera sig själv varför man gör det man gör.
Och inget laddar ju batterierna som att skratta lite åt plastbåtar. Så idag tänkte jag att vi skulle göra just detta.

För att inte jämförelsen ska falla fullständigt har vi valt en båt som är 50% dyrare än Olga; en Utter från mitten av 70-talet, med en 75-hästars utombordare. Valet står alltså mellan 9 meter furu och 5 meter hårdplast.

Och det här är precis rätt båt om du:
Gillar finishen från 40 år gamla husvagnar.
Gillar när båten matchar flytvästen.
Ändå bara har 2 kompisar som vill följa med.
Redan har en sydväst så det inte gör nåt att kapellet är trasigt.
Vill sola på fördäck (och är 40 cm lång).
Gillar när det guppar i svallvågorna från kajaker.

Hohohoho.
Det här var roligt, det får vi göra om.
Nu ska jag jobba vidare.

Nä, nu blommar löken

2008-05-02T20:10:00.003+01:00

Precis vad man kunde vänta sig.
Köparen till Madame, som inte svarat i telefon på en vecka, ringer kvällen innan bortforslingen, och säger att han "tyvärr inte kan hämta båten imorrn."

Well, Mr. Köpare, tyvärr kan den inte stå kvar på land heller. Har inte klubben sjösatt alla båtarna inom en vecka blire dryga böter till kommunen. Så hur vill du göra nu? Vi snackar om att flytta på inte mindre än tre ton ek, och sorry, ansvaret är iiiinte mitt.

Så köparen tycker, lite käckt, att jag kan väl bara sjösätta, och låta båten ligga i och vänta tills han har fixat en kärra?

Sjösätta två båtar? Samma vecka?
Nån skojar ju med mig här.
Jag målar hellre om Essingeleden. Under rusningstrafik.

Jag är sjukt, sjukt nära att bara lägga ut henne på Blocket igen.
Madame; båten som såldes två gånger.

Se det som lite pausunderhållning (eller ett försök att få sponsorer)

2008-04-29T21:21:00.003+01:00

Losskastningens soundtrack - Utsållning pågår

2008-04-27T09:26:00.005+01:00

De här föll just i semifinalen:

Glömde det viktigaste i min planering

2008-04-23T19:03:00.003+01:00

Fre 9 maj, dagen efter sjösättning:
Stäng av telefonen utifall någon ringer och säger att hon sjunkit.

Som Greve Moltke brukade säga...

2008-04-23T18:56:00.015+01:00

Min tidigare plan var ju den här:

Mars: Skrapa, slipa, sopa.
April: Olja, måla, lacka, täta.
Maj: Sjösätta

Och hittills är det ju en utmärkt plan. Allt har gått som på räls. Eller ja, OK iaf.

Jag känner emellertid att man borde bli lite, lite mer detaljerad såhär i slutvalsen. Kalibrera kalendern.
Hovra ner från helikopterperspektiv och närma sig topografin.
Så here it goes:

Torsdag d 24:
Torka av hela båten en gång till med T-röd.
Täta alla sprickor med mirakelmedlet Tec7!!!
Kitta fönstret på styrbordsidan.
Hälla i mer vatten i skrovet, lägg i de blöta trasmattorna.

Lördag d 26: Fixa motorn tillsammans med mekanikern. Kl 08.00.....
Lördag eftermiddag: Fernissa ruffsidor+skarndäck.
Söndag d 27: Ett lager fernissa till.

Tisdag d 29: Täcktejpa inför målningen.

Torsdag d 1: Grundmåla däcket. Samma kväll: Ta ner båthuset kring Madame.
Fred d 2: Vitmåla hela däcket.
Lör d 3: Ta farväl av Madame.
Sön d 4: Skruva fast den lösa plattan på högersidan. Täta med mirakelmedlet Tec7!
Ons d 7: Ta ner presenningen kring Olga. Kolla pumparna en sista gång. Tejpa alla bottensprickor.

Tors 8 maj: Sjösätt.

Och det här låter ju som en finfin plan.
Men som Greve Helmuth von Moltke den äldre brukade säga:

Kein Kriegsplan überlebt die erste Feindberührung.
(Ingen krigsplanering överlever den första kontakten med fienden.)

Så att nåt kommer att gå snett, snett, snett är ju ingen högoddsare. Det vet vi visa av erfarenhet.
Förrförra året sjönk hon ju.
Och ifjol gick jag ned mig fullständigt i ett träsk av nåtmassa.
http://www.tretonek.blogspot.com/2007/04/balansgng-p-kanten-till.html

Det ska bli rackarns spännande att se
hur, var och när det barkar åt fanders i år.

Generalfältmarskalk Greve Moltke

Det goda päronet Greve Moltke

Vänta dig mirakel

2008-04-22T22:41:00.008+01:00

Man gillar ju alla de där gamla grejerna.
Linolja, balsamterpentin, roslagsmahogny, järnmönja, tjära, bivax, nåtmassa (eller nej, inte nåtmassa.)

Men man ÄLSKAR ju verkligen när det kommer ett riktigt MIRAKELMEDEL och knuffar undan allt annat! Ett medel som ersätter allt! Som markerar tidsgränsen mellan nu och framtiden. Och jag tror vi har funnit oss, vad det gäller mirakelmedel, en riktigt fullpoängare.

Tec7.
Tec7.

Man hör ju på namnet att det är bra grejer.
Tec7!
Tec7 ersätter till exempel alla de här:

• Monteringslim
• Trälim
• Polyuretanmassa
• Silikon
• Akryl
• Latexfog
• Sättlim
• Butyltätning
• Fönsterkitt
• Nåtmassa

Och gör allt det här:

• Limmar, fogar och fäster «allt»
• Fäster på våta ytor, kan även användas under vatten
• Härdar snabbt, krymper inte, rinner inte och förblir flexibelt
• Limmar starkt: 27 kg/cm²- primer behövs inte
• Giftfri och luktfri
• Tål UV-strålar och är mycket åldringsbeständig
• Resistent mot svamp- och bakterier
• Kan målas över med de flesta typer av målarfärg och lack

Tec7. I love ya already.
Har redan köpt två tuber.

Tom Waits sammanfattar det hela väl i "Step Right Up".

That's right, it filets, it chops, it dices, slices,
Never stops, lasts a lifetime, mows your lawn
And it mows your lawn and it picks up the kids from school
It gets rid of unwanted facial hair, it gets rid of embarrassing age spots,
It delivers a pizza, and it lengthens, and it strengthens
And it finds that slipper that's been at large
under the chaise lounge for several weeks
It makes excuses for unwanted lipstick on your collar
And it's only a dollar, step right up, it's only a dollar, step right up

You can live in it, live in it, laugh in it, love in it
Swim in it, sleep in it,
Removes embarrassing stains from contour sheets, that's right
And it entertains visiting relatives, it turns a sandwich into a banquet

Well it takes weights off hips, bust, thighs, chin, midriff
It gets rid of your gambling debts, it quits smoking
It's a friend, and it's a companion,
And it's the only product you will ever need
Follow these easy assembly instructions it never needs ironing

Sjösättningens soundtrack

2008-04-20T20:17:00.010+01:00

Vi är ju i sjösättningstider.
Och visst, det är viktigt att fernissa ordentligt, att täta botten noggrannt, och kolla att kylsystemet funkar. Packa ner nödutrustningen: brandsläckare, telefonnumret till Sjöräddningen och ett paket Brago-kex.

Men det allra, allra viktigaste så här års, är att hitta rätt losskastningslåt.
Låten man sätter på när man revvat motorn, slängt upp tamparna på bryggan och testat styrningen. Årets ljudspår till att lägga ut.

Det ska ju vara en låt som lovar full tank, tomma fjärdar och inga brännmaneter.
En låt som får 5 knop att verka som 40.
Inte för klyschig, inte för sönderspelad, inte för tjock.
En låt som gärna bygger lite momentum, med ett visst intro,
så man hinner lämna hamnen innan den kickar igång.

Och, viktigast av allt, den ska ju hålla en hel säsong.

Har inlett en tung genomlyssningsperiod för att sålla fram årets kandidat. Jag återkommer i frågan. Här är iaf förra och förrförra årets låtar.

2006:

2007:

De får stå kvar på kaj.

2008-04-16T19:48:00.009+01:00

Det är ju de politiska avståndstagandens tidevarv.
Och, som Aftonbladets ledarsida skrev så klokt idag:
"Det krävs ständiga påminnelser för att förändra Kinas riktning".

Då kan ju inte heller Tre Ton Ek låtsas som om det regnar.
Det går inte alltid att bara stå bredvid. Vissa saker måste sägas.

Och det här är mitt sätt att dra ett strå till stacken.

Den här killen, Kinas president Hu Jintao, kommer från och med nu aldrig att få åka med i Olga.
Hur mycket han än tjatar.

Nej, inte en chans, Hu.

De här får inte heller åka med:

Sorry Djingis. No boat for you.

Anna Skipper, you wish.

Sådärja. Kom inte och kalla inte den här bloggen för opolitisk.

Järnmönja är det nya svarta.

2008-04-16T09:38:00.006+01:00

Intresset för att slipa träbåtar om helgerna verkar sprida sig. Det är förstås mycket roligt.

8 maj, come she may

2008-04-14T23:06:00.005+01:00

Sjösättningsdatumet är satt.
Det är nu knäna börjar skaka på riktigt.

Däcket är fortfarande omålat, sidorna är fortfarande inte lackade, botten har några riktigt oroväckande glipor, ett helt gäng ställen måste tätas, motorn måste sättas igång, ett fönster måste fixas, pumparna måste kollas. Och en hel del grejer till.

Men den glade snickaren som lade sin sista hand på Olga idag sa att jag skulle vara lugn, jag skulle hinna.
Lätt för honom att säga. Han som byter ut tre bordplankor snabbare än jag lackar en tandpetare.

Jag sjösätter en båt i vår. Han sjösätter fem.

Vådan av varvstoaletter utan speglar

2008-04-08T20:32:00.006+01:00

Ja, sablar vad de stirrade på väg hem från varvet i lördags.
Några log till och med. Och efter 6 kalla timmar på ett varv med kaffe som enda sällskap, så värmer det ju med lite uppmärksamhet. Alla 12 stationerna på gröna linjen.

Åhå, tänkte jag. Är det min omtalade träbåtsoutfit från förra veckans blogginlägg som gjort sig berömd?
Eller är det måhända min nya jacka som tilldrar sig all denna uppmärksamhet? För jovars, den är rätt stilig.

(klicka)

Eller, märkte jag när jag kom hem till en spegel, är det bara att jag ser ut att använda mer Brun-utan-Sol-kräm än en genomsnittlig avgångsklass på Farsta Gymnasium?? Med en vacker hårkulör bara en hennafärgning kan ge?

Järnmönja, jag hoppas att det är sista gången vi råkas.

Söndagens outfit

2008-04-01T20:26:00.006+01:00

Mössa: Av märket Nollåtta. Julklapp från bror typ 2001.

T-shirt: Tre stycken, mörkblå. Levis allihop, tror jag.

Skjortor: Två stycken. En från Kapp-Ahl som jag köpte inför min jobbintervju på Europolitan 2001. Och en från H&M, historia okänd.

Tröja: Jobbtröja från Vodafone. Jäklars vad man sålde lurar i den tröjan.

Bälte: Polska arméns, från 1988, typ. Present från far, troligen inköpt i Szczecin.

Byxor: H&M 2007. Tänkta som jobb-braller, men var för säckiga.

Knäskydd: Clas Ohlsson. Dyra, men bekväma.

Lurar: Teknikmagasinet.

Kaffetermos: Från Hugos Deli i Uppsala. Henke vann den i en tävling när han ringde till Studentradion. Programledare var Karin Rebas.

I bakgrunden: Olga

Öka din karma, slipa en båt!

2008-03-26T22:16:00.006+01:00

Jajamän! DU LÄSTE RÄTT!

Det här är din chans att gå till jobbet på måndag morgon, med ett självförtroende och en nöjdhet som bara en helgtimme under en presenning i Blackeberg kan ge!

Ta på dig ett par gamla jeans och en damm-säker jacka, och kom ut till västerort. Slipmaskinerna, klossarna och knäskydden ligger och väntar på just DIG!

Se det som din chans att förverkliga dina båtslipardrömmar!

Kom hem med värk i underarmsmuskler du inte ens visste att du hade!

Känn att du gör en välgärning för vårt gemensamma maritima kulturarv!

Upplev det välgörande lugn som endast fås på ett tyst, öde båtvarv i solig vinterskrud!

Och kom ihåg: INGEN INSATS ÄR FÖR LITEN!

Är du mest på humör för att inspektera skrovet efter glipor i drevningen? Inga problem!

Sortera slippapper och hålla utkik efter kätting-tjuvar? Det kan lösas!

Vill du mest stå och hålla i en sladd och se viktig ut? DET KAN BLI DU!

Eller känner du mest för att titta förbi för en kaffe och ett välmenande garv? Varmt välkommen!

Öppettider:

Lördag 11-16.30

Söndag 12-17.30.

Ring innan du beger dig ut för säkerhets skull, 0709 75 11 11.

T-bana mot Hässelby Strand, kliv av vid Blackebergs centrum. Följ sedan kartan.

En riktigt riktigt trevlig sliparhelg,

önskar

Eric

Dina ursäkter är fina, men båten har inga öron

2008-03-26T22:04:00.015+01:00

Äh, det där var ju bara uppvärmningen. Inbollningen.
Och det gäller för både Olga och TreTonEk.

Nu lyfter vi på pianolocket och kör på riktigt.

Men, asså, det finns ju inget som kan skapa så mycket träbåtsångest som en långledighet runt påsk.
Här har man ju verkligen försvarat sina stackars lördagar och söndagar. Man sätter upp taggtrådsstängsel i kalendern för att hålla helgerna rena, och avbokar fika, stadsvandringar och muséebesök en hel vår, bara för att kunna spendera så mycket tid som möjligt med en slipkloss i handen. Allt för att slippa den gargantueska stressen som byggdes upp förra året, kring månadsskiftet mars-april.

Till slut har man byggt upp en sån pliktkänsla till båten att de gånger när man inte trillar in på varvet förrän vid elva-blecket försiktigt närmar sig henne med nedslagen blick, stryker med handen över bordsplankorna och tyst mumlar fram:
"Förlåt att jag är sen..."

Men när man väl får fyra-fem dagar ledigt, perfekt samlade cirka en månad innan sjösättning, vad gör man då?
Då drar man till landet och krattar löv.
Bra idé. Jättebra. Verkligen.

Men hur ser det egentligen ut? Hur ligger landet? Och båten?
Tja, det är ju inte fullt samma panik som förra året. Inte samma fula andedräkt i nacken från sjösättningsdatumets drakkäftar som klappar bakom en. Och vi ser ju ut att slippa att nåta om ens en centimeter. Det hade jag aldrig pallat.

Men det saknas ju inte direkt jobb. Inte direkt.
Slipa, slipa, skrapa, täta, måla, lacka.
Men, kära läsare, tillsammans kan vi flytta berg.

Låt mig återkomma i frågan.

Des images d'un bateau, som det skulle hetat på en fransk blogg

2008-03-09T20:56:00.014+01:00

Lite bilder, på det att alla hajar att vi här har att göra med en grym, grym skuta.

Snabb, Snabb. Man måste vara snabb.

2008-03-08T10:05:00.009+01:00

Vad glad jag är att jag redan planerat mitt arbete! Nu är det bara att gnugga gruset ur ögonen på lördagmornarna, kika in på bloggen, konstatera:

"Ok. Vad är det för månad? Mars? Jaha. Slipa.",

sen packa tre paket 60-papper och dra i väg.

Swoooosch! Effektivitet!

Vikten av systematik

2008-03-02T18:49:00.008+01:00

Asså, jag har tänkt efter lite.
För det är ju viktigt att man strukturerar sina arbetsinsatser.
Så att man gör allt i rätt ordning, och inte glömmer nåt.

Och så här tänkte jag jobba i vår:

Mars: Skrapa, slipa, sopa.
April: Olja, måla, lacka, täta.
Maj: Sjösätta

Nu kan ni ju invända att det är väl lite som att sammanfatta ett helt pyramidbygge med:
"-Först sågar vi ut stenarna, sen lyfter vi dom på plats!".

Och det har ni väl rätt i, antar jag.

Blackeberg - mer än en post och två pizzerior

2008-02-25T21:36:00.011+01:00

Blackeberg, Blackeberg.

Inte bara känt som Olgas nuvarande hemmahamn, utan tydligen händelsevis även exakt samma ställe där Kenta fick snutfrossa 1978.

Och det känns ju inte så lite flott.

Jag vet inte om ni minns, men det är alltså från Blackeberg Kenta ringer Stoffe i Jarls film "Ett anständigt liv", och meddelar:
"...du jag vet, jag får hjärtat å ticka, jag har snutfrossa asså, hajar du...?"

Såhär såg det ut då.

Såhär ser kiosken ut idag.

Och utanför, förstås, en vacker sten-plakett (klicka).

Gekauft

2008-02-22T16:39:00.001+01:00

För jo, jag köpte den ju.
Båten i Blackeberg. Grisen i säcken.
Den oskjutna björnen, a.k.a. Olga.

Det går ju inte att hänga i Stockholm en hel sommar utan båt.
Det fattar ju alla.

Vissa dagar känns det som jag köpt en glädjekälla utan botten, till ett toppenpris. Andra dagar mest som jag lagt en helsickes massa deg på en huvudvärk utan slut. Det svänger lite, kan man säga.

Jag vet ingenting om motorns skick, om skrovets täthet, om eventuell dold röta på fördäck, om elektroniken eller instrumenten funkar eller om kapellet är tätt.

Visst, den förra ägaren garanterade allt det där, allt skulle vara ok. Men så hade han heller inte sett de två övertydliga rötskadorna på vardera sidan. ”Ojojoj”, sa han, när jag tittade lite närmare, och fällkniven sjönk rakt igenom däcket. ”Ajajaj”.

Han hade också satt tre stora tejpbitar över en spricka på akterdäck, och kommenterade det under visningen med ett ”där behövs bara lite ny färg”. Där har snickarn nu sågat upp ett 50x10 cm stort hål, förstärkt 3 spant och förbereder att sedan byta ut en halv kvadratmeter masonit.
”Bara lite ny färg”.

Ordet "vrakpris" får ju sin rätta innebörd.

Men jag är ju långtifrån att klandra säljarn. Båten var tydligt eftersatt, men också billig. Och han erkände själv att han inte alls var rätt man att egentligen bedöma skicket. Det är ju min uppgift Och han föreslog en ”50% av betalningen nu, 50% efter sjösättning”-deal som ändå tyder på en rätt god portion hederlighet.

Dessutom, att vänta sig att en 40 år gammal, billig träbåt skulle vara felfri, är väl som att bli förbannad på att den tallrik Dafgårds Aprikoskyckling du just tog ur mikron inte ser ut som på paketet.

Men ändå. Det blir ju lite jobb. Det kan man ju säga.

Ska sätta ihop en lista på saker att åtgärda, lik den förra året.
Ska bli spännande om jag kan göra det utan att börja gråta.

Närå.

Båtsnickare supreme

2008-02-19T21:50:00.005+01:00

"Att hitta perfekt ek till din båt har inte varit lätt. Att köpa kvalitet, Svensk eller Amerikansk, ek är inget problem. Men då får man mörk ek, och de delar av din båt som jag måste ersätta har blivit så solblekt att det inte passar med "mörka" lagningar. Afrikansk ek är ljusare men är för mjukt. Jag ville ha Svensk (hård) ek, ytved, som resten av din båt. Efter många turer har jag köpt in precis den eken som jag ville använda. Svensk "vit"-ek.

Imorgon kommer jag också att mätta de skadade delar av spant och överliggare med Lignu epoxy och fylla de med epoxy/fyllnadsmedel för att stärka upp de."

Det här är helt sjukt. Inte bara är han billig, noggrann och rackarns trevlig.

Varje afton efter utfört arbete skickar den gode båtsnickarn även ett mail på en kvarts A4, där han beskriver dagens värv, uppstådda problem, morgondagens åtaganden och vilka inköp han gjort. Alltid med ett lugnande besked att jag, trots svårigheten att hitta rätt sorts ek, inte behöver vara orolig för en skenande totalkostnad.

Han har inte sagt om han är med i den lokala Hantverkarföreningen, men jag gissar att han är utesluten. Lirare som överlevererar, håller budget och jobbar inom tidsramarna kan ju ge dom andra killarna dåligt rykte.

Hantverkare – the dark side and the light side.

2008-02-18T12:00:00.001+01:00

Jag ringer två båtsnickare och ber om offert på reparationerna på den nya båten.

Den ena sladdar förbi varvet i sin SUV, kikar på båten i 4 minuter, och ringer tillbaka två timmar senare, med ett jämnt och fint bud med många nollor. Ett bud som snarare verkar vara baserat på kostnaden på hans kommande Verbier-resa, än på material, antal arbetstimmar och reseersättning.

Den andre kommer dagen därpå i sin vita 740, och inspekterar Olga en full halvtimme. Kryper runt på akterdäcket, känner över botten, klänger fram till fören och skrapar på lacksläpp, kollar med knivspetsen efter dolda rötskador och letar efter fukt under masoniten. Och dokumenterar alla skadorna noggrant med en digitalkamera, för vidare beräkning. Erbjuder skjuts till Vasastan, men först förbi sin verkstad där han renoverar ett formidabelt mahognymonster sedan ett halvår, för att visa att han vet vad han gör. Mailar dan därpå med en utförlig åtgärdslista på 12 detaljerade punkter, med bilder. Allt till ett väldigt rimligt timpris, med motprestationen att vi arbetar på båten tillsammans, så att han kan få lära ut det han kan och föra träbåtstraditionen vidare.

Oj oj oj.
Vem ska jag välja?

"Att gå på en smäll, och sen rusa som en tjur rakt in i nästa."

2007-11-29T00:20:00.000+01:00

OK.

Såhär ligger det till.

Madame är besiktigad, bortlovad, och såld.

Signed, sealed, delivered.

Men, som de säger: det enda sättet att glömma en gammal båt, är en ny båt.

Vägen tillbaka går alltså via Blocket. Och varför vänta?

Vi letar alltså efter:
Charmig, äldre träbåt i 08-området. Stor sittbrunn, helst diesel. Pris: max ca 40 000. Minst 2 kojer, med spis, stora stuvutrymmen, och fungerande el. Maxfart: ca 7 knop.

So far: två tänkbara objekt.

Det ena liknade faktiskt en båt från håll, men från insidan mest en 60-tals husvagn/värmestuga i Idre.

Ombyggd invärtes i masonit, panel, spånskiva och plywood. Inbyggda element, smart ankarwinsch, egensvetsad diskho, soldriven kajutafläkt, hemmabyggt kylskåp och lysrör överallt. På det hela taget väldigt fiffig. Tyvärr är väl dock fiffighet inte det jag är ute efter, i första hand. Då hade jag väl varit en stolt ägare till en oförstörbar Utter vid det här laget.

Droppen var väl toaletten, placerad mitt i sittbrunnen. Perfa om man inte är så blyg. Men som sagt, lite för fiffigt för mig.

Det andra objektet: Ljuvligt. Rent ljuvligt.

Lik Madame på alla sätt, om än lite yngre och med något mindre av 40-talets mer rundade charm. Men mindre brandfarlig (diesel istf bensin), servad motor, bra pris, finfin kajuta, stor sittbrunn, vackra linjer, ljust trä, nydragen el, generöst utrustad.

Dock:
Rutten på tre ställen.
I behov av viss skrapning och omlackering.
Står utan båthus.
Och det jobbigaste. Ingen stereo.

Har fått ned priset en del, vilket väl täcker några snickartimmar, men långt ifrån alla.

Och det kokar ner till det här:

Orkar jag bygga ett till båthus?

Pallar jag en vår till, lik den förra?

Är det en dum idé att försöka hindra rötan i år, och fixa det nästa höst?

Köper jag rentav på mig samma problem som jag löste genom att sälja Madame?

Dvs: Är jag beredd att hoppa ner i samma brunn två gånger?

Well, jag har tre dagar på mig att bestämma mig.

Madame - En kärlekshistoria

2007-11-07T13:48:00.000+01:00

http://www.blocket.se/vi/14099266.htm?ca=11_s

1, Bordieuska båtstöttor

2007-10-17T17:18:00.000+01:00

Uppallning är allt. En ruttnande båt, en läckande båt, en rattlös båt, en motorstrejkande båt. Ingen av dom utgör väl egentligen nåt problem, jämfört med en VÄLT båt.

Jag kör tre hemsnickrade bockar + två stöttor på varje sida. Eventuellt säkrar jag med några till senare. Man muckar inte gärna med tre ton ek.

Stöttorna på bilden har jag sågat till av ett gammalt båthus som länge stått på klubbområdet. Jag köpte virket för två backar Tuborg av Bimmen, som sålt sin båt. Tyget jag virat runt ändarna, för att inte i onödan skrapa lacken, är en gammal, råttäten gardin, som hängt i ett vindsfönster i Småland i säkert 80 år. Plastsnöret köpte jag igår på Åhléns, för 17:50.

Det känns närapå postmodernt.

Den mörka säsongen har nu officiellt börjat. Betalningen. Besöken under sommarhalvåret är ju lönen, så jag har haft räkneverket vilande, men nu är vi igång igen. This is ETT.

Pampas, mitt nya hem.

2007-10-14T19:16:00.000+01:00

Ok, fick i ny olja, och motorn tuffade igång fint.
Båten är upptagen. Allt gick väl.
Bockarna verkar hålla, och hon ligger rakt.

Det var väl det positiva jag hade att meddela.
Men sen var det ju en sak till.

Och för att muntra upp det annars rätt bistra budskapet
tar vi det på rim.

R to the Ö to the T to the A,
det blir inte mycket fritid i vinter, hej!

Inte så hemma i hemmahamnen

2007-10-10T22:21:00.000+01:00

Ja, vad fasen, även om de sista veckorna inte bjöd på en enda sjömil, så grumlas ju inte bilden av att det var en grym sommar. Men jag har nog aldrig upplevt en sån stor skillnad mellan ett och noll, som mellan en fungerande motor, och en icke-fungerande.

Skillnaden mellan en suckande tyst och en smula sorgsen träklump, som mest ligger och ruttnar vid kajen,
till den tjutande, rykande badbrygga/middagssalong/solterrass som drar med en ut längs Strandvägskajen, ut i skärgårn, som spelar Morrissey när man vill, och ordnar ett stort dansgolv på fördäcket.

Att tvingas ha en sån här båt vid kajen, om så bara för två veckor i oktober, är ett slöseri som skulle få Imelda Marcos att gråta.

Det vänder fort

2007-10-06T17:28:00.000+01:00

Man.
är.
så.
jäkla.
utlämnad.

"Ajajajj. Vatten i oljan, saru? Hur mycket? Som filmjölk? Aj aj aj.
Men det är inte så mycket att göra, vettu. Vi får kolla toppen. Provtrycka limpan. Byta alla packningarna. Blåsa kylsystemet. Ta isär vattenpumpen. Kika på oljekylarn. Haderu inte kollat backslaget, saru? Aj fan. Då får vi nog ta oss en titt där också. Ja, till att börja med asså. Sen allt det vanliga, va. Byta filter, köra glykol, kolla impellern."

Denna golvande tirad på den mest förtjusande ekenslang.
Ett tag trodde jag att jag hade Åke Söderblom i luren.

Lyckades iaf förhandla ner timpriset till hälften. Först trodde de av någon anledning att jag var läkare, och tog betalt därefter.

Dagge, som äger verkstan, och Darren med mustaschen.
De är bra sköna typer, om än en smula luriga.

Det stora motorinlägget

2007-10-03T14:25:00.000+01:00

Den är ju rätt fascinerande, den transformationen. Den totala förvandlingen av en inombordsmotor.
Hur en gammal Volvo B20 från 60-talet långsamt har gått från ett ylande stålmonster som man inte vill ta i med tång, förbi en rätt bitter hatkärlek, till att ha blivit något av en bekantskap, kanske till och med en blivande polare. Det är ju rätt konstigt. För det är ju samma motor.

Jag vågade alltså knappt lyfta på den motorhuven förra sommaren. Under huven, mitt i båten, fanns ett frustande fullkomligt okänt svart hål, omättligt på olja, ström och bensin, som jag gjorde mitt bästa för att inte ens komma nära.

Och allt funkade ju kalas ändå. Fälla upp kapellet, vrida om nyckeln, ett knapptryck, vänta in ett stillsamt puttrande, och kasta loss. Tanka emellanåt. Till och med jag fattade väl att i längden var det väl ganska ohållbart. Men så länge det funkade, funkade det ju. Och vad fasen, de flesta vet inte hur ett knä funkar heller. Man bara springer.

Men under det senaste året så har ju en process, av nöd och av tvång, inlett sig själv. Hon stannade i augusti förra året. Så jag köpte en ny startmotor på Blocket, och lyckades på nåt sätt montera den själv. Vinterkonserverade inre och yttre kylsystemen (ok, motorn frös i alla fall, men nu beskriver jag en process här). Satte i en ny frostplugg i våras, tillsammans med brorsan. Bytte tändstift. Gick över diverse slangar. Och så brytarspetsen då, i förra veckan.

Och nu. Nu när man är nånstans där man har tvingats erkänna att man börjar skönja tjusningen med en välskött, väloljad fungerande motor. Som bara går och går och går. Som mår finfint.
Ett läge där man kan se skönheten i att uppnå vinterkonserveringens perfektion. Olja i förgasaren, ta ut impellern, glykol i båda kylsystemen, nya tändstift, ladda batterierna. Och låta henne vila i 6 månader, i trygg förvissning om att inga decemberhögtryck i världen kommer att kunna frysa sönder det motorblocket.
Ett läge där man nästan börjar se båt och motor som ett. Inte som en eka med ett medföljande nödvändigt ont.

Efter att den nya brytarspetsen sattes in startar den alltså med ETT knapptryck. Inget slirande, inget hostande, inget hackande. Bara ett tryck, och BRRRRRRRROOOOOOOOOM.

Det släpps in lagom mycket bensin och lagom mycket luft, och lagom mycket olja åker runt och smörjer hundra rörliga delar. Och hundra inställningsskruvar är inställda precis som de ska.
Det är vackert.

Man borde gått Fordon.

2007-09-28T07:07:00.000+01:00

Den skira skönheten. Den skira skönheten i att under en solig lunchtimme cykla runt bland Norrmalms mest välsorterade bildelslager i jakt på en brytarspets till en Volvo B20.

Dammiga, vackra, tysta 70-talspalats med namn som Ljuddämparkungen och Alla tiders bildelar. Väggarna draperade med 10 000 små lådor från golv till tak som tillsammans rymmer 100 miljoner kilometer i timmen.

Männen i mustasch och motoroverall, som kan blästra kamaxlar i sömnen, hjälper gärna till, men har man kavaj ställer de gärna lite kontrollfrågor:
"Är det den med en rak sexa?"
"Eeeeh, jaaaa... Kanske." säger man, och så flinar de lite.

"Brytarspets till en Volvo B20, tack, från 1968."
"Ska kolla... Jorå. Jag har ett 10-tal här, säljer väl några per år. Det blir 60 spänn.".
Det stod 14 kronor på kartongen, men jag antar att den prislappen sattes dit innan oms blev moms.

Köper även nytt fördelarlock, ny kondensator, ny rotor, nya tändstift. Och en nytt, fint bränslefilter. Sen stoppar man ner allt i sin axelväska, hoppar upp på hojen och styr tillbaka till jobbet.

Madame kommer att kännas fresh.

Who you gonna call? SJÖRÄDDNINGEN!!!

2007-09-26T20:52:00.001+01:00

Jag har ett gäng goda vänner. Thomas och Henke och Robban och Ola och Björn och Katta och Olle och allt vad de heter.

Men mina bästa, mina allra bästa kompisar; de klär sig i överlevnadsdräkt dygnet runt och kör runt i en omgjord Stridsbåt 90.

Sjöräddningen, this is the beginning of a beautiful friendship.

Synkar INTE med Outlook.

2007-06-30T22:00:00.001+01:00

The lesson learned (92)

2007-06-27T00:44:00.000+01:00

Om ni nån gång tänkt lägga 6 timmar en valfri söndag på att lacka om er båt;
välj då kanske inte just de 6 sista timmarna den söndagen.

Då händer det lätt att daggen, som ju trillar in nångång vid midnatt,
lägger sig på lacken innan den torkat, sabbar glansen,
och du får göra om allting igen.

Jag fick verkligen dubbelkolla på den tomma fernissaburken att det inte stod Helmatt. Madame blänker som en heltäckningsmatta.

Out fishing.

2007-06-12T07:28:00.001+01:00

Foto: Esbjörnsson.

Besiktningsprotokoll inför sommaren 2007.

2007-05-26T22:01:00.000+01:00

Rapporteras härmed testresultat för högsjöbåt Madame, Reg. nr. AJN 77,
efter tre helgers utförlig maskin-, skrov och säkerhetskontroll.
Befanns i nedan följande skick:

Problemfria gångtimmar vid testtillfälle?
7,5 h.

Gireffekt v fullt rattutslag styrbord?
God.

Gireffekt v fullt rattutslag babord?
Tillräcklig.

Läckage?
Ca 0,5 hektoliter/dygn.

Mast?
Av.

Lanternor?
Grön + Röd. Vit lanterna borttappad.

Sittplatser?
Ca 6-11.

Brandsläckare?
2 kilos pulver.

Besättningens examensnivå?
Nästan skepparbevis.

Fläckvis röta?
Check.

Ankare?
Två stycken. Dock bara en ankarlina.

Möjlighet till sjörapport?
Ja. I stereo.

Motorns kondition?
God. Endast lätt bensindoft.

Flytvästar?
Tre stycken, 2 90-kilos, 1 60-kilos.

Skeppsbibliotek?
Gammal Vanity Fair, Tom Cruise-numret.

Reservbränsle?
4,5 liter, räcker ca 7-8 sjömil.

Nödproviant?
En burk irländsk whiskey-konfekt..

Extra varm tröja?
Ja.

Livbåt?
You wish.

Bokningar kan nu göras direkt hos Hamnkontoret, Pampas Marina, el via tel. 0709-75 11 11

Off we go.

2007-05-17T21:05:00.000+01:00

Premiärturen.
Premiärturen.

Som hon har längtat, Madame. Hon hade många kalla, uppställda månader att ta igen, det märktes.

Låg som en pil i vattnet.
Som en tre ton tung, konvex pil i fyra knops fart.
Men sablar ändå, vad fint det gick.

Spenderade två morgontimmar med att koppla in ratten. Bara att lägga kedjorna två varv runt roderstocken, koppla dem till styrvajrarna, och sen connecta dom till till rattstångens kugghjul. Inga konstigheter.
Förutom när jag lägger loss, knuffar från bryggan, och ska styra kosan mot Lilla Ess., och märker att hon drar åt fel håll. Får upp lite fart, styr styrbord, och hon går käpprätt åt babord.
Bra sätt att testa maxpuls.

Den värsta panikkänslan avtar dock när jag får av motorn, och hon driver in mot en tom lucka vid bryggan, istället för mot million-dollar-jakten som ligger där annars. Och efter en halvtimme i nödhamn var man iväg igen. Nån måste kopplat höger till vänster, och tvärtom, medan jag var på muggen. Så måste det ha varit.

Hämtade Thomas vid den nya spatser-kajen på Lilla Essingen, himmelskt placerad 20 meter från Essingeleden. Förutom ett (första nånsin) bensinstopp vid Långholmskanalen gick hon som en dröm. Jay-Z på stereon och ett fastlimmat flin från öra till öra.
Förbi sjömacken vid Hornstull (13.44 litern! Skämtade han?), ett varv runt Kungsholmen (två vändor förbi de vinkande japanerna vid stadshuset), och innan tilläggning en liten tripp över Ulvsundasjön in i kanalen mot Sumpan. Hittade ett bra ställe att lägga till nästa gång man går på Valla.

Vi är på fallet.

2007-05-17T20:52:00.000+01:00

En av oss vet vad han gör. Well, det är inte jag.

53. Last line of defense.

2007-05-10T16:03:00.000+01:00

Klicka lite för att se bättre.

51, 52. Förtöjd, förnöjd.

2007-05-09T12:26:00.000+01:00

Anmälningar tas nu emot för årets SM i Bryggsegling.
And I'm in it to win it.

Trots en halv hektoliter ren glykol har det gått en frostplugg i motorblocket. Jag återkommer i frågan.

49, 50. La finale grande.

2007-05-07T00:22:00.000+01:00

47, 48. Sista, skälvande.

2007-05-03T09:57:00.000+01:00

"Ja, förrförra året var det ju en träbåt som sjönk när vi sjösatte här. Det var ju ett jäkla jobb. Och han hade ändå tre pumpar, vettu."

Plastbåtsgrannarnas kommentarer fungerar som omvända sömnpiller.

Låg i två timmar i förrgår kväll och kopplade pumpar. Nu funkar en i alla fall. Alltid en start.
Lyckades på något sätt koppla in kajutabelysningen och kortläsarlamporna, som jag trott var stendöda sen den sjönk. Den påträngande lukten av bränd plast som snart spred sig över klubben övertygade mig dock rätt snart att det ändå funkar lika bra med ficklampa i fortsättningen.

Gick till halv tre igår natt och penslade rötskyddsmedel.
Två kvällar kvar. Får vi bara på ett lager lack, och lite bottenfärg, så löser det sig.

Om. den. nu. flyter.

43-46. Harold LLoyd säger det bäst själv.

2007-04-30T23:44:00.000+01:00

Tre Ton Ek har nått en mindre premiär: en lånad bild.

Förutom den närmast övertydliga symboliken
ger bilden även den tidsrespit som så väl behövs;
att formulera tungt laddade bisatser och överföra digitalfoton är det sista jag har tid till just nu.

För det är en strid på kniven.

Slipningen är 7 resor värre än jag trodde, primer ska tydligen läggas i 3 lager och ingen av de interna pumparna verkar funka.

Tack går till 30-talets arbetarrörelse som gjorde 1 maj till en helgdag.
Annars hade det inte gått.

41, 42. Balansgång på kanten till vanvettsvulkanen.

2007-04-26T15:51:00.000+01:00

Strax före infernot.

Efter.

Nåtmassa måste, ärligt, vara något som de importerar från helvetet.
Den är svart, svindyr och rinnande. Och den fastnar Ö.VER.ALLT.

Nåtmassa i hela ansiktet, nacken, över hela byxorna och tröjan.
Allt var fläckigt, förutom händerna.
De var helt svarta.

Nåtmassa i örat, på mobilen, på skorna.
Och överallt på däcket, förutom förstås i själva nåtrännorna.

För när man knäat fram på fördäck långsamt långsamt, och tutat i den djävulska smeten ränna upp och ränna ner i 8 timmar, och dagen efter, glad att det är över, dragit bort all skyddstejp för att inspektera.
Då märker man att det var typ 30 ställen som man missade.

Så man tar på sig knäskydden igen, skyddstejpar igen, och laddar pistolen igen. I defy you, allvarligt, gör om det fyra dagar i följd utan att förlora förståndet, gör det.
Jag gjorde det inte.

Läget annars? Hur ser det ut inför den 5 maj?

Jorå. Det KAN gå. Det finns en teoretisk chans.
Om linoljespacklet och nåten torkar på max 3 dagar
(det står 7 dagar på förpackningen),
om slipningen av hela båten går på 2 dagar (mot tidigare beräknade 2 veckor),
om nåtmassan inte flyter ut när jag fernissar
(som det ofta sägs att den ofta gör),
om det inte blir väderomslag så att fernissan grumlas,
om primern fäster på den linoljade botten,
om båthuset går att ta ner på en kväll (det tog ju 2 månader att bygga).

Då ligger vi i sjön nästa lördag.

36, 37, 38, 39, 40. Cirkelargumentet är slutet.

2007-04-25T12:05:00.000+01:00

Det här är ju en arbetsblogg, och om jag jobbar så mycket att jag inte hinner skriva om det, är ju allt i sin ordning.

34, 35. Läsarfrågor.

2007-04-17T10:39:00.000+01:00

Tre Ton Ek har fått en hel del frågor från nyfikna läsare om det här med nåtning. Kan man göra det själv, varför gör man det, och den kanske vanligaste frågan: HUR gör man det?

Och eftersom det egentligen inte rör sig om några branschhemligheter, även om det inte direkt är kunskaper på lekmannanivå, så tar vi tillfället i akt att bemöta och dämpa denna uppkomna frågestorm.
Vi tar frågorna en och en:

Vad ÄR egentligen nåtning? Och varför måste man nåta om?
Denna fråga besvaras enklast med en bild:

I spåret strax till vänster om filen ser ni exempel på en väl nåtad ränna. Nåtningen är jämn, rak, vidhäftande i både höger- och vänsterkant, och är fortfarande mjuk och elastisk, för att kunna ta upp rörelser hos däcksribborna. Något sprucken på ytan, men i huvudsak i fint skick. Behöver ej åtgärdas, bara att fernissa över.

Nåtningen längst till vänster däremot, är fnasig, har släppt i mitten, och är på ett flertal ställen stel som en skosula. Ett skolexempel på så kallad dålig nåt. Måste tas bort, och ersättas för att däcksläckage inte ska uppstå. Detta görs lämpligen med ett krokformat verktyg; på bild ser ni en enklare fil som har böjts och anpassats för just detta bruk. Efter detta slipar man i rännan med ett grövre sandpapper, för att ta bort samtliga nåtrester. Nåtrännan till höger om filen skall just till att slipas..

Innan man nåtar, är det nåt man ska pensla på, för att nåten ska fastna?
Ja, den stående rekommendationen är att man innan nåtningen ska påföra s.k. nåtningsprimer, förslagsvis av samma märke som själva nåtmassan, i mitt fall Sika. Nåtningsprimern är förföriskt paketerad i en borstad aluminiumpatron, men låt er inte förblindas; var noga med att kolla bäst-före-datumet som står stämplat på burkens etikett.

Exempel på: Snygg burk, dåligt datum.

Men man vill väl inte ha nåtmassa på hela däcket? Skyddar man själva ribborna på något sätt?
Bra tänkt. Innan man nåtar så skyddstejpar man längs rännorna; vanlig papperstejp brukar räcka.

Något mer man tänka på innan man nåtar?
Ja, du måste skydda rännans botten på något sätt, så att nåtmassan endast fastnar på kanterna. Annars mister du mycket av elasticiteten i sidled. Särskild, smal nåtningstejp finns att köpa, för 85 kronor rullen. Själv tänkte jag försöka med att lägga dit ett utdraget kassettband, ett C-90, för 15 kronor. Förr använde man mest vanligt bomullssnöre.

Första kassettbandet jag köpt på 9 år.

Vad är det man nåtar med? Ser ut som nån slags gummimassa?
Det är korrekt. Det är en särskild polyuretanbaserad massa, speciellt utvecklad för de tuffa krav som ställs i den marina miljön. Branschstandard är Sikaflex 290DC, som kan användas till de flesta träslag. Sixaflex trycks sedan ut jämnt längs med rännan, med en särskild patronpistol som hålls i 70-90 graders vinkel, i förhållande till däcket. När den har härdat kan den efter en vecka sedan slipas ned, till samma höjd som träribborna.

Pistol laddad med Sikaflex 290 DC. Branschstandard.

En sista fråga; är det tidsödande och rentav jobbigt att nåta om?
Ja, det kan du haja.

29-33. Tjära i örat.

2007-04-15T22:09:00.000+01:00

Sex kvällar på raken. Kan nog räkna med en minst tio kvällar till innan att slå på tv:n hemma ens kan komma på fråga.
Tur att jag tvättade i fredags.

Den stora insikten man får efter en arbetsvår, är att det omöjligen och under inga omständigheter går att beräkna ungefär hur mycket tid nånting kommer att ta.
"Spackla, nåta om och skrapa fördäck, det klarar jag väl på en förmiddag?"
Well, jag började i tisdags kväll, har hållit på hela veckan, och jag är inte klar än. Datumet för sjösättning flåsar mig i nacken som en eldsprutande drake, och jag har nog 5 gånger, med kalendern i hand, planerat om det-absolut-sista-datumet-när-slipningen-måste-vara-klar och deadline-för-sista-lagret-lack.

Finns det ingen statlig myndighet man kan ringa och be om hjälp i såna här situationer? Kan dom inte skicka nån Prao från nån högstadieskola i Rissne?

26, 27, 28. Take it to church.

2007-04-11T14:44:00.000+01:00

OK. Kalendern ger oss 23 dagar till sjösättning.
Att bjucka på blod, svett och tårar kommer inte att räcka ens närmelsevis. Nu offrar vi ben, märg, halva matkassan och all tänkbar fritid.

Skärtorsdagens och långfredagens sejourer avslöjade än mer avbärarlist-röta, och än sämre fördäcksnåtning än vad man tidigare ens kunnat föreställa sig. Får bygga upp en 20 cm list på babord sida, och nåta om ca 4 meter på däck. Men låter vi oss nedslås? Inte en janne.
Och det handlar inte om optimism. Det handlar om att det inte finns något rörelseutrymme bakåt.

Sist bara; vad är klart?
Tja, intertoxen, linoljan, limningen och träpluggarna.
Och vad återstår?
Nåtning, kittning, slipning, dammsugning, bottenmålning, lackning, båthusrivning.

Take it to church.

23, 24, 25. Numera inte så rena kanyler.

2007-04-03T19:09:00.000+01:00

Om man inte duger på apoteket, får man ta sina pengar nån annanstans. Och med risken att få nåns läkarleg sönderklippt, låt oss bara säga att det gick via kontakter. Så med 2 sprutor och 10 nålar stod jag i lördags till tänderna rustad att förlänga ett båtliv.

Det tog väl halva dan, det. Blanda ihop, spruta in, pensla på och hälla över antiröt-juicen som vissa kallar mirakelmedel och andra kallar fusk. Men snickarn rekommenderade det, och med hans rennässans-sniderier som credentials köpte jag två liter. Men det var kanske tur att Henke kom förbi och drog med mig ut på en kaffe på bryggan, medan jag fortfarande kunde gå och stå. Om det där medlet funkar lika bra som det luktar, så kommer jag ha en helt ny båt om en månad.

Sen tillbaka in under takåsen, och 5 timmar skrapande till. Henke täljde förtjänstfullt till tre bitar intarsia till de gapande hålen under avbärarlisten, och jag gick över skarndäcken och överbyggnaden.

Dagen efter samma resa, fast utan Henke. Skrapade väl i 8 trägna timmar; bara fördäcket och överbyggnaden kvar; kan kanske bli klart till helgen. Ola, Bullen och Jascha kom förbi i söndagssolen för ett välmenande garv. Den samlade opinionen lutar väl åt en smärre tveksamhet till om sjösättning 2007 är nåt att satsa pengar på, och de pengar jag inte lägger på fernissa och gasmasker skulle väl kanske inte jag heller slänga in i potten.... Men ändå. Det handlar om att våga tro, som min gamle konfirmationspräst skulle sagt. Den 5 maj. Skrivet i sten. Come hell or high waters.

Måndagsturen ner till klubben, efter jobbet, var väl kanske den ohågnaste cykelturen i vår. De fyra timmarna liggande på rygg med blå bottenfärg i varje ansiktspor, var ungefär lika lockande som att själv vaccineras med rötmedel. Men det funkade ju. Klockan 23.30 gick ipoden, mobilen och jackan i käckt marint, och själv såg jag ut som en statist ur Braveheart. Men problemet var ur världen. Nr. 1, 2, 5, 9 och 19 är klara. That's the spirit.

22. Om att inte få köpa ut.

2007-03-29T21:02:00.000+01:00

Tänkte försöka få in de dyra dropparna rötskyddsmedel in i träet,
inte bara pensla utanpå. Så jag tänkte, en medicinspruta? Det måste väl kunna funka.

På lunchen gick jag ner till ett apotek för att försöka köpa fetaste kanylen i butiken, men närå.
No spruta for you.
"Vi måste ha nåt slags recept."

Det slog mig sen att det kan ha att göra med att det apotek jag gick till ändå är det apotek i Sverige som geografiskt ligger närmast mellersta Skandinaviens största knarkarmecka.
Det kan väl möjligen ha spelat in.

Gick på klubben 3 timmar i onsdags kväll. Strök nr. 6 på listan.

Tjugoett. 25 enkla punkter till framgång.

2007-03-27T10:37:00.000+01:00

Känner att jag måste räta upp den här bloggen en smula.
Hålla en stadigare kurs. Tre Ton Ek är ju ändå först och främst en arbetslogg, inte en hemvist för gråtmilda sillmjölkerier, utsnidade i dimhöljda metaforer.

Sjösättningen är, oundvikligt och orubbligt, morgonen den 5 maj.
Detta återstår att göra:

1. Skrapa bort all lös bottenfärg.
2. Handslipa hela botten.
3. Måla botten med intertox.
4. Linolja alla trärena fläckar på botten (senast den 5 april)
5. Dränka in 6-7 ställen på sidorna i lignu.
6. Skrapa bort den sista fernissan på överbyggnad och bordplankor, med varmluftspistol
7. Skrapa hela båten en gång till, med vassare skrapa.
8. Lägg på kitt i diverse håligheter.
9. Tälj till träbit till hålet bakom lanternan på babords sida, kitta fast den.
10. Lägga i ny nåt på tre ställen på fördäck.
11. Täta tre, fyra läckor på skarndäck med silikon/lim/epoxi
12. Sätta i tre träpluggar i borrhålen på fördäck.
13. Limma fast överbyggnaden, babord.
14. Maskinslipa hela båten 3 gånger, med 40, 80 och 120-papper
15. Skruva fast metallblecket på avbärarlisten, babord
16. Dammsug hela båten, torka av med rödsprit.
17. Gå över hela båten med intertox, helst två gånger.
18. Måla hela överbyggnaden/däcket 2-3 lager med lignu
19. Gå över ev läckor i botten.
20. Bottenmåla med primer.
21. Bottenmåla med vanlig färg.
22. Fernissa ovansidan och borden ett lager, låt torka. Handslipa hela båten.
23. Fernissa 3 lager till, ev med nån slipning till mellan varven.
24. Skruva på alla beslag, knapar och skyltar.
25. Ta ner båthuset.

Sådärja. Det var väl ett skrämskott tillräckligt nära eget öra.

I söndags ägnade jag 8 timmar åt punkt nummer 6.
Blev väl halvfärdig.

20. En katedral i plast, stål och trä.

2007-03-22T09:52:00.000+01:00

Jag hittade förra årets kalender i bokhyllan häromdan, och bläddrade lite i höstmånaderna på måfå.
Den 16 december stod det "BÅTHUS".
Den 16 december, lagom till vintersolståndet, stod huset klart.
Då hade jag och Thomas (jag kan alltså inte ersätta honom nog för det här, så mycket salami finns inte i hela Europa) svurit, muttrat, gnisslat tänder, klagat, frusit, gnällt, surat och klämt sönder fingrarna varenda helg i 3 månader.

Husbyggandet har ju utvecklats en del de senaste tiotusen åren; romarna byggde ju sina amphiteatrar innan de ens uppfunnit själva teatern, de kristna goterna smällde upp Notre Dame på en förmiddag och Mayaindianerna stenlade en hel kontinent utan att ens börja fundera på hjulet.
Men jag och Tompan började från noll. Vi tog oss igenom hela arkitekthistorien från scratch.
"En pinne? Ska den vara nocken, tycker du? Eller golv? Vad gör vi med den här stolpen då? Är det dörren? Behöver vi verkligen ett tak?"

ALLT gick fel. De två första helgerna grät vi mest.
Inte för att tårarna syntes i ösregnet, men ändå.

Det var som att lägga ett 1000-bitarspussel, som legat på botten av en sjö en hel sommar. Hälften av bitarna var borta, hälften var bara oigenkännliga och inga bitar passade ihop.

Huset består av ca tretusenfemhundra träribbor, alla olika långa, som ska skjutas in i svetsade metallfästen, fästas med 2 bultar var, monteras ihop, och på nåt sätt till slut bilda ett träskelett.
Synd bara att alla ribborna legat ute i regnet, svällt tills de i princip var runda, och inte gick in i de där fästena. Synd bara att när man täljt, sågat, borrat och slipat på en ribba i en timme, så att den äntligen går i fästena, så var det fel ribba. Och fel fäste.
Synd bara att det saknades 20 ribbor och 200 bultar, att det var minusgrader, att kaffet aldrig räckte, att vi aldrig började före 12 och att solen gick ner vid halv ett.

Först byggde vi hela huset, minus taket. Det tog två helger.
Sen kom vi på att takstolarna ALDRIG skulle kunna gå att monteras ihop fyra meter upp i luften. Då tog vi ner hela huset igen. Det tog en helg till.

Eskimåer är förmodligen bättre på att bygga hus än oss.

Men till slut stod det där. Till slut var det 10 meter taknock som slingrade sig fram uppe i luften, och huset hade både knutar, gavlar och vete tusan om det inte hade en flygel också. Det var flottare än Windsor Castle, och vi var nöjdare och stoltare än vi trodde var möjligt. 2 presenningar lagda som tak, 5 presenningar som väggar och 30 meter rep slängt kors och tvärs över hela bygget för att stormsäkra det.

Om lite drygt en månad ska det ner igen.

Och visst, som jag sagt förut, det här är ingen martyrblogg, men inte fasen kommer jag att backa för att slänga in lite hardship.

Nitton. En storvinst och fyra nitlotter.

2007-03-18T12:45:00.000+01:00

Det kunde man kanske anat. Vad jag trodde var slutets början, var ju i själva verket börjans slut. Jag får lägga snickaren som kortnummer på mobilen.

Men ingenting, inte ens 4 nyfunna semiakuta långt gångna förruttnelseprocesseser, kan knäcka den känslan, den graden av imponans som jag kände när jag lyfte på presenningen och såg det här:

Käken föll till marken och tillbaka. Han är träbåtssnickarnas Michelangelo, den mannen. För sjuhelsike vad snyggt det blev.
Det nya parkettlena skarndäcket, den böjda kvartslisten, det exaktskulpterade grepphandtaget ovanpå, avbärarlistens basade stavar, de båda inläggen i bordsplankorna. Inte ens 3 högstadieår med bara träslöjdslektioner hade kunnat lära mig det där.

Men, som sagt, resten av dagen gick i suckarnas tecken.
För vad jag trodde var åtminstone halvbastant trä på en 3, 4 ställen,
som skulle kunna förstärkas med lite epoxi och hålla i väl 2-3 år till,
visade sig efter några skruvmejselstick vara renaste röta med stort r, stort ö, stort t och stort a.
Ljus ek gör sig inte så bra i mörkbrunt.

Så det blir att ringa dit mäster igen. Nån föreslog att jag skulle streama hela båten med reklam, som de gör med tunnelbanevagnarna, för att dra lite sponspengar. Jag är inte långt därifrån, kan jag säga.

Jaja, sen slipade jag på, skrapade jag på, som vanligt. Det gick framåt, i 6 timmar, med endast 7 kaffepauser. Och nu ska jag väl cykla dit igen. Jag skulle kunna hålla 20-poängskurser i ämnet Stoiskt jämnmod.

17, 18. Ardenneroffensiven.

2007-03-11T20:40:00.000+01:00

Två vändor, två besök.

Lördagen var det jag och farsan och båten. En fin dag. Farsan hade med sig halva verktygslådan, en hel brädgård; ek, gran och spillvirke, och gick direkt på problemen. Det är en lisa att gå bredvid nån som inte är vilse med hammare och mejsel, och skrämmer bort handlingsparalys med tumstock och erfarenhet. Vi drev med precision och list ned tre galvade skruvar i det böljande fördäcket, nu jämnare än en bakplåt, och skruvade bort fönster, lister och ventiler inför vidare skrapning.

Första kaffepausen i ett smältande solgass vid vattnet, andra tåren inne i det ombonade klubbstugeannexet. Det kan omöjligen finnas nån grymmare båtklubb i stan.
Vi hade båda sett den bedårande Hästmannen på teve i söndags, och diskuterade det småländska skäggets envisa kamp mot stormar, trilskande kor, och tiden. Men de fyrbenta skildringarna var ju inget nytt för farsan, farfar hade ju också två skogsmaskiner/traktorer/bilar hemma i stallet utanför Brålanda. Efter nån halvtimmes genomgång av de genialiska teknikerna bakom gödselspridare, såningsmaskiner och hi-tech hästdrivna hö-hissar längs under ladornas nockar, från en värld som måste vara fondväggarnas antites, var det sen tillbaka till värmepistol och borrmaskin.

Dagspasset avslutades med en vända förbi Jula vid Kungens Kurva, som krängde borr, mejslar och stans vassaste grovdammsugare (den tar slipdamm, grus och vatten!) för typ noll spänn. Nass & Trocken-sauger. Deutsche kvalität.

Söndagen: 3 flitiga, lackjagande timmar, till Thomas slank förbi. Termoskaffe, morsans bullar, Hugh Grant-anekdoter från onsdagen, och en vända runt hamnen. Ruttnande skepp, ledsna husbåtar och benvita lyxjakter, det är ingen direkt dålig conversation piece. Inte för att man saknar samtalsämnen med Tommy, men en rundtur över bryggorna fullkomligen överfaller en med intryck. Jag ska börja dejta i hamnar.

Sen tillbaka till Madame. Fördäcket så gott som klart. Delsegrar, delsegrar.

13, 14, 15, 16. Syster, peangen tack.

2007-03-08T23:04:00.000+01:00

Var snäll och förstå det här, käre herr båtslipare-tre-timmar-varje-lördag. Fortsätter du i samma takt som nu kommer du att vara klar i september.
Har du förstått det nu? Bra.
Dina ursäkter är finfina, men båten har tyvärr inga öron.

Jag borde skaffa trådlöst bredband där nere, ta med mig kaffebryggaren, och flytta dit på riktigt. Stereo, rinnande vatten och sjöutsikt har jag ju redan. Och jag slipper tidstjuven förklädd till morgontidning som dimper ner alldeles för ofta.

Blivit tre vändor, nej fyra, sen sist.
Lördagssessionen var längst (men ändock alldeles för kort).
3 timmars dust med skrapa och fullt blås, snigelfart men åt rätt håll.
Esbjörnsson trillade förbi med en påse välkomna kanelsnäckor och inspekterade bygget. Fint att få byta fernissasniffandet mot rapporter från de senaste stormarna i media-glaset ett tag.

Om någon nu undrar såg det ut så här:

Efter det blev jag inte långlivad på klubben, får skylla på darrhänthet efter allt kaffe. Det och den obönhörliga kylan som kommer krypande efter 4 timmars tältande.

Sen dröjde det till onsdag morgon, va? Lämnade nycklarna, fria händer och mitt fulla förtroende till snickarn. Det är inte gratis, men på köpet ingår en trygghetskänsla man kanske inte får av hobbysnickrande bekanta-till-bekanta-till bekanta "som iofs mest jobbat med plastbåtar förut."

Sen blev det återbesök torsdag morgon, imorse.
Och gudars skymning. Den tog.
Som att råka slå på en splatterfilm på tv:n. För det är ingen titthålskirurgi precis. Snarare nåt ur Fältskärns Berättelser.

Men nu i kväll såg det så här fint ut. Genast mycket käckare.

Men hade jag verkligen bett honom byta ut avbärarlisten på babordsidan? Verkligen? Där var han i full gång i alla fall.
Han behövde väl nya spoilers på kärran. Men vad fasen, nåt ska man väl lägga pengarna på. Och ska jag mucka så är det inte nu, mitt i brinnande krig.

Gick och röjde upp en smula runt och i och på, inför fars besök på lördag. Vi ska banka på och skruva lite i de bångstyriga ribborna på fördäck. Det ska bli finfint, det.

Och mars månad, jag älskar dig redan. Blid och torr, ljus och mild. Det är hela skillnaden. Men jag kör nog med dubbla långkalsonger april ut. Har inte tid med en förkylning till.

Tolv. Brusa högre, lilla värmepistol

2007-02-25T18:55:00.000+01:00

Jag har inte ångrat en minut att jag köpte den där kolossen.
Inte en sekund har jag ångrat att jag tog ut en försvarlig del av mina sparpengar och lade dem på en tre tons ruttnande best. Det fanns till och med stunder i somras där jag proklamerade att jag kanske inte, bredvid det att börja plugga, nånsin tagit ett bättre beslut än att köpa båt.

Men emellanåt har jag ju slängt en tanke på hur huvudlöst jag egentligen slängde mig in i kampen. Nånstans som att efter ett boxercisepass på Friskis hoppa in i ringen mot Joe Louis.
Hade jag en skymt, en fläktning, ett UNS av insikt av hur mycket jobb, stålars, svett, flisor i händerna, tidiga mornar och dubbla långkalsonger det här projektet egentligen skulle kosta mig?
Nej.

Men det blev 5 timmar i lördags, inkl kaffe med båtgrannarna.
Och det var gött, på det hela taget.
De snackar installation av plotters, ankarlanternor, GPS, framåtblickande ekolod och ultralätta laptops. Jag snackade röta, avbrutna master, det här med den ständiga sjunkrisken och att det vore gött om ratten funkade.

5 timmar av skrapande, och lite slipande.
Vad som jag tidigare beskrivit som hyvlandet av cheddar är på andra ställen mer som att plocka upp torr finsmulig fetaost med pincett. Vissa fernissafläckar verkar ha inbyggt i sitt överlevnadsprogram, i sitt DNA, att de, vad som än händer, inte får släppa taget om de nånsin stöter på en bit ek. Och där sitter man med sin spackelskrapa och sin hårtork och vet att resignera inte är ett alternativ. Problemet är att man inte känner till så många andra alternativ.

Men jag ska pröva att köpa en ny skrapa.

Saknas bilder, kan man tycka? En något textig blogg, som ändå handlar om nåt bedövande visuellt?
Det hänger lite på kameran...
Och det är samma procedur varje gång.
Jag laddar batterierna proppfulla, stoppar dem i den lilla batteriluckan,
och jorå, kommer ihåg att lägga kameran i väskan.
När jag sedan nere på klubben har jobbat undan lite, skrapat undan en yta jag stolt skulle förevisa för mamma och resten av världen, när det kort sagt är ett fett photo-op, så är batterierna kallare än Nurse Ratched i Gökboet.
Och vägrar glatt att samarbeta.
Samma med Ipoden. Vad man tror är ett gyllene tillfälle att äntligen få lyssna igenom alla Lucinda Williams-plattor och Springsteenbootlegs från 77 man samlat ihop, blir istället ett monotooooooont lyssnande till en sövande värmepistol. Ipoden klappar ihop totalt i temperaturer under -3.

Fördäcksslipning. Ingenting för Music Lovers.

Men ändå, om ni skulle läsa det här. Se det inte som en martyrblogg.
Se inte det här hela träbåtsägarskapet som ett självspäkelseprogram i 12 delar.
Långt långt därifrån. Det är en bra fin procedur att varje lördagmorgon koka dubbelt så mycket kaffe som vanligt, för att ha till termosen i båthuset. Att ha nånstans att få strosa kring i blåställ och dubbla mössor av en anledning, att få planera och drömma och ställa till och dona, att kunna hämta hammaren och banka lite på båthusets böljande träskelett och muttra lite. Att bara få gå runt och muttra. Och att ha nåt faktiskt verkligt att muttra om.

De här problemen längs vägen; rötan, kylan, den ständiga bryddheten; är snarare som skoskav på en guidning genom Versailles. Alltså, inte så mycket i sammanhanget.
Det är den stora bilden. Nu önskar jag bara att jag kunde behålla den lördagarna igenom...

Elva

2007-02-22T15:30:00.001+01:00

Om vädret inte slår om snart tar jag med mig båten till Syrakusa och fortsätter jobbet där. Motståndet på den 59:e latituden är liksom inte rimligt.

Är det inte för kallt är det för fuktigt och är det inte det är det för mörkt. Och det hjälpte inte att sladdlampan gick sönder för tredje gången...

Men det blev väl ett par timmar i lördags. Fördäcket är väl skrapat till en tredjedel.
Problemet är att jag inte jobbar klart på en enskild yta,
det blir för tråkigt efter ett tag. Utan jag byter yta, hela tiden.
"Undrar hur lätt fernissan lossnar på skarndäck?"
"Undrar om det är nåt släpp på kanterna, på mahognyn?"

Sånt ligger man och undrar,
valfri lördag under en presenning i Solna kommun.

I ett annars jämrars så förnämligt byggt båthus.

Jag måste gå igenom hur vi fick upp det till slut.
Vi gjorde alla fel i boken, och det kostade några svordomar och lite för många söndageftermiddagar, men nog fasen fick vi upp det.
Delsegrar, det är allt det här handlar om. Delsegrar.

Tio

2007-02-11T19:36:00.000+01:00

Lite kyligt idag? Snabba steg till 7-11 och tillbaks?
Prova att sitta helt still i ett mysigt båthus i tre timmar,
med den ombonade känslan bara en presenning kan ge.
Det var parodiskt kallt.

Men ändå. Det var ingen dålig dag.
Började skrapa. Spackelskrapa + hårtork extraordinaire = schwwuuuuusch.
Fernissan lossnade i sjok. Som att hyvla cheddar.
Och med ett välbehag liknande att riva bort en sårskorpa.

Skrapa schmapa. Hade de inget svårare att ge?

Ett oöverblickbart pyramidbygge har brutits ner i mindre (iofs ton-tunga) stenblock.
Det här ska nog inte vara så omöjligt ändå.

Gött mos.

Åtta & Nio

2007-02-08T11:49:00.000+01:00

Nere igår kväll en snabb vända för att kolla om snickaren var ledig, men näe.
Gick över båten en gång till, mer noggrannt med skruvmejseln.
Aj.
Aj som fasen.
Näääääääääääääääääääe.
Bordplankorna som INTE är ruttna borde jag rama in.

Kanske inte fullt så illa, men väl en 6-7 ställen som är murkna, genomruttna eller svampiga.
Svårt att säga vad som är mitt fel, iom att jag lät den ligga i hela sommaren,
och vad som följde med i köpet. Men det jag inte kan om röta kommer jag kunna i mars.

Träffade sen snickaren i morse. Verkade vettig; verkstad precis om hörnet.

Han trodde det skulle röra sig om typ en tre dagars arbete, kanske i överkant.
Det är rätt mycket som måste tas loss för att komma åt borden.
Tur jag har två jobb i alla fall......

Man får väl börja dela ut tidningar på helgerna om det kniper.

Sju

2007-02-04T13:50:00.000+01:00

Ok. Där kom den.
Där kom den med besked.

Note to self: var aldrig för noggrann när du letar efter småfel. Då hittar du de stora.
Eller snarare, gör det inte i februari.

Knivar som går in 6-7 cm i avbärarlisten, skruvmejslar som kan stickas rakt genom bordplankan (på två ställen...), ett murknande spant, skarndäck som fasen är millimeter-tunt på sina ställen. Så mycket röta att Vasa ter sig välbevarad.
Båten hade inte torkat ut sämre om den stått i ett orangeri.

Vem ringer man?
That's the fråga du jour.

Ok.

Sex

2007-01-30T20:03:00.000+01:00

Testkörde nya slipmaskinerna i lördags. Broooooooooooooom. Jäklar vad det gick.
Men värmepistol och skrapa är nog ändå sättet att få bort all lack. Det tar nog mindre på träet.

Gick väl där ett par timmar. Städade undan allt i nyinköpta plastbackar. Bra idé.
Undrar när man egentligen ska börja ge se på fördäcket. På Riktigt.
Yes, det undrar man.

Fem

2007-01-25T22:27:00.000+01:00

Exakt hur mycket snö kan det samlas ovanpå ett båthus? En hel del.
Förvånad att det höll.

Men nu är det borta. Gick väl där en timme.

Fyra

2007-01-21T20:58:00.000+01:00

Lördagen. Kom iväg för sent.
Blev väl nån och en halvtimme nere på klubben.

Röjde upp en smula, inspekterade träet. Tog av kapellet och tog med hem.

Gjorde en krävande, men viktig upptäckt: kölstocken, längst ner i kölsvinet,
mår inget vidare. Kniven gick in minst 6-7 mm, och färgen har flagnat mest överallt.
Inte undra på som det läckte in i somras.

Måste skrapa, sen olja in. Det kommer att gå åt en del. Ev måla.
Puh.

Då behöver jag dessutom: en dammsugare.

Ciao.

Tre

2007-01-19T00:48:00.000+01:00

Jag och Ola var nere på klubben i måndags, för första gången på typ 5 dagar.
Och efter stormen var man inte så vidare kaxig på vägen ner.
Men repet jag slagit fram och tillbaka över hela bygget verkar ha gjort tricket.

Vatten hade samlats i två stora fickor mellan takstolarna, från den ena droppade det ned på skarndäck,
30 cm långt blött område längs med.
Men efter vad jag hade befarat så blev jag snarare glad.

Vi tömde ur allt vatten och gick hem.

Två

2007-01-19T00:37:00.000+01:00

Några saker att ta upp senare:

Vinterkonserveringen av motorn. Hur många liter glykol gick i? Och var?
Båthuset. Hur man bygger det på under tre månader.
Presenningar. Om vådan av att köpa billig japan-press.
Båtbockarna. Vad fixar jag till nästa gång?
Inköp. Vad på Clas Ohlson har jag INTE köpt?

Ett

2007-01-19T00:13:00.000+01:00

Vi börjar här.

Hon ligger stadigt, och motorn är vintersäkrad.
Hon verkar ha torkat hyggligt, och båthuset tålde två stormar.

Dock.
Rattvajern har brustit, och masten är helt av.
Knappt en lampa funkar, och batterierna är dåliga.
Babord fönster har ingen list, och rötskadorna på båda avbärarlisterna har spridit sig.
Fernissan på för- och skarndäck flagnar av i sjok.
Nåtningen på ruffluckan är dålig, och flera ribbor i däcket har svällt och buktar upp.
Bottenfärgen är fläckvis borta, och ett spant måste fixas.
Motorn saknar luftfilter, och kylaren är underdimensionerad.
En pollare sitter lös, och kapellet har flera hål.
Och hon läcker förmodligen som ett såll.

Vi börjar på lördag.